Mors!
Det här bidraget till Glada Gotland har inte någon ö-anknytning, lika gott att säga messamma. Men då jag har bott länge på Gotland och längtar mycket hem så kör jag ändå.Det hela ägde rum vintern 1985 när jag gick i 5:an på Skogstorpskolan utanför Eskilstuna. En dag kom en kvinna till vårt klassrum för att informera vad vi skulle akta oss för när vi nu stod på tröskeln till pubertet. Hon var säkert inte så himla lastgammal egentligen, men såg påfallande äldre ut i brillor som förstorar ögerna.
Hette Angelica med ett rätt vanligt efternamn (Pettersson, Johansson, Persson?), tror det var manchesterbrallor med grå Ecco skor också.
Hennes mission här i livet var att höja ett varningens finger över det som var kul på 80-talet. Och hon inledde med att visa tidskrifter som tjejerna i klassen förmodades läsa (Starlet, Frida, Min Häst) och därefter pojkarnas läsvanor (en packe porrisar).
Men mest av allt hyste hon agg mot LP-skivor och dess omslag! Detta var verkligen något som hon väckte oro om!
Först ut: Eddie Meduza var i princip den knäppaste hon visste och visade upp omslaget till ”21 värsta”(1982).
Särskilt tvivlade hon på att barn skulle kunna förstå komplikationen i att vid skrumplever bara kunna resa till USA och få en ny dito, vilket textinnehållet i ”Mera brännvin” delvis handlar om.
Sen var hon heller inte så förtjust i cannabisåkern på Peter Tosh´s skiva.
Vidare: Kiss var förstås ett måste att varna för, här med ”Love Gun” som exempel.
Och här drog hon en historia som jag aldrig för eller senare har hört talas om. Då vet jag en hel del om gruppen. Vid ett tillfälle på 70-talet skulle alla medlemmarna, i smink och outfits, suttit kring en gryta med grisblod, doppad händerna i grytan, och belåtet stänkt upp mot kameran.
Som sagt, har aldrig hört om det där, så det låter som en rak lögn!
Även Judas Priest och plattan ”British Steel” höjdes också som ett hatobjekt.
Avrundande i sin predikan visade hon en 70-talsskiva med ZZ Top. Ett tecknat omslag med en landsväg som leder mot ett stort berg. Mitt på vägen står en bil på tvären och på taket är det en stor jättejoint som de där skäggisarna står och suger i varsin ände på.
Just då var min klasskamrat Jonny Bast inne i en grov ZZ Top-period och det här påhoppet sågs inte med blida ögon!
Tyvärr har jag inte hittat detta omslag på bild, vi får nöja oss med denna bild.
Men Bast blev putt och den här damen försökte med bästa förmåga säga att han gärna fick lyssna på dom men ändå skulle tänka på att inte ta efter deras olater. Själv tror jag att Jonny mest hade deras bil som en åtrådd våt dröm.
Bast i försvarsläge.
Slutligen kan nämnas att A även visade upp diverse attiraljer som en haschpipa, en kaststjärna i aluminium och ett gammalt klistermärke prydd med Musse Pigg i ruset av nedåttjack.
Jag har för mig att denna dam, i sina bibliotikariekläder gick från E-huset med flera fingrar i ryggen.
Alltså: vad var detta? Är upprörande skivomslag något som retar lärare och föräldrar idag?
Visste hon att herrar Simmons och Stanley borta i staterna skulle kunnat stämma henne rejält för sitt övertramp rörande Kiss?
Och sist och inte minst: vad gör denna Angelica idag?
Personligen var jag redan innan mycket intresserad av skivomslag och anser fortfarande att hälften av skivan är omslaget. Kanske denna moralshow förstärkte denna uppfattning!
Anders ”TT” Högblom, Sorunda/Visby
