Jag väljer den på måfå, men ändå inte, för nu när det börjar närma sig Popgiss så gäller det att elda upp sig med glad sprudlande musik och Dave Edmunds är en sådan sjungande artist.

Fingerfärdig på gitarren eller pianot också och alltid omgärdad med skickliga musiker. Billy Bremner på mer gitarr, Terry Williams på trummor, Nick Lowe spelar bas och några till dunkar i gång med ”Trouble boys” men innerst inne är de rätt snälla!

Det är LPn Tracks On Wax 4 (1978) som ju i sin titel säger vilket format som gäller, vinyl är nästan lika bra som live! Det är okomplicerade låtar som strömmar ut i högtalarna och det känns som om hela bandet är hemma på riktigt och spelar bara för mig. Kunde egentligen varit vilken som helst med Mr. Edmunds ur skivhögen.

Det är måndag förmiddag när jag skriver det här men det kunde lika gärna vara fredagkväll och en fullsatt trevlig pub gäller där takten, trängseln och skummande ölen är så skönt stänkbara!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dave_Edmunds