För att hitta riktigt bra musik behöver du egentligen inte lämna de gotländska vägarna – ja hör här vad du hittar för riktigt sköna toner längs den lokala rocksträckan där/när du färdas…
….det kan vara en liten lummig belägen grusväg som i skogen här ⇑ … eller på hård asfalt alternativ fint formad kullersten i nån gränd i världsarvet… eller en skönt slingrande vägstump i nån Socken nära dig!
Alternativt ”bara” på nån form av härligt spirituell valfri livsväg – jag njuter i alla fall i varje sköööööön kroppskurva Down Along the Road.
Men vem är då Waylay!?
Vem/vilka har anlagt denna väg så fint öppet fast lite i smyg framför våra fötter? Jag har lyckas stoppa en av dem som gärna vill Sharing Days med mera med oss!
Men först en namnpresentation av de rutinerade spelglada herrarna här:
Waylay livefoto: Peter Jacobsson
Roger Andersson – S å n g
Anders Carlsson – G i t a r r
Magnus Carlsson – G i t a r r
Thomas Bergström – B a s
Johannes Hedlund – T r u m m o r
Glada Gotland får genom micken ett snack med Roger Andersson som sjunger ut svar på några vägvisande frågor!!
Foto: Karl-Henrik Westerholm
Roger, ge oss gärna lite Waylaybakgrund!
Kul! Tack! Vi har hållit på i sex år tillsammans. Började som ett coverband och kallade oss då för Hallelujah.
Vi spelade låtar av Stones, Sonic Youth, Black Keys, The Stooges och The Band etc.
Efter några år började jag skriva egna låtar som vi testade med bandet och sen fanns ingen väg tillbaka. Att göra covers är kul men går inte att jämföra med att göra eget material. Det är en helt annan och roligare grej.
För att markera för oss själva att vi gick in i en ny fas med bandet så bytte vi namn till W a y l a y.
Debut-EPn, Constant Sunset, släppte vi i maj förra året och finns också på Spotify. ⇓
Om nya singeln då – vem spelar violin!?
Låten Sharing Days var den första låten jag skrev för 3- år sen och vi är väldigt nöjda med hur den blev i slutändan.
Jan Sandborg heter violinisten som hörs i introt. Han har tidigare spelat i radiosymfonikerna och sen även arbetat som fiollärare på Kulturskolan här i Visby.
Han spelade in 3-4 olika improvisationer till våra grundspår och jag flyttade och klippte lite i det materialet tills jag slutligen hittade det som stämde överens med känslan jag sökte.
Foto: Pixabay
Mange Carlssons olika gitarrdelar kompletterar texten på ett fantastiskt sätt och Anders episka slutsolo är också mitt i prick.
Den andra låten på singeln, Down Along The Road, är en låt som liksom skrev sig själv och den har en tydlig ’southern’ känsla i sig.
Nyckeln är Johannes snygga, återhållna sväng i trumspelet på tagningen. Man ska färdas när man lyssnar på den. Gärna på cykel i solnedgången med kvällsbrisen från havet som krydda.
För att färga den på rätt sätt så tog vi hjälp av Mattias Jupiter på lap steel och Johan Carlgren på piano och orgel.
Nu fortsätter vi med att färdigställa fler låtar och sen släpper vi fullängdaren på vinyl så småningom, förhoppningsvis innan nästa sommar.
Härligt, innan vinylen får vi väl färdas på Spotifyvägen då 😉 och har Waylay möjligtvis några liveframträdande planerade i höst !?
Nu i höst hade vi tänkt boka in lite spelningar men vi drabbades tyvärr av ett bakslag på den fronten när vår basist, Thomas Bergström, nyligen meddelade att han måste kliva åt sidan på grund av tidsbrist.
All heder åt honom, han har varit med sen dag ett och vi kommer att sakna honom i repan men samtidigt så hajjar vi situationen. Vi ska försöka lösa den biten inom kort så får vi se hur det blir med giggandet framöver.
Sist men inte minst… bandnamnet, vad betyder det!?
Waylay betyder ungefär; att lurpassa. Vi tyckte att det lät bra och att det ser snyggt ut och att det därmed finns stilistiska möjligheter med det som bandnamn.
Därför fick det bli så 😉
Mer löpande info om Waylay hittar du på Facebook ⇓