Idag på min morgontidiga 2500 meter lång/korta morgonpromenad kring gåvänligt motionsspår så började jag fundera på det här med sinnena när jag råkade trampa lite snett , klantiga mig, och höll på att falla.

• Men mitt första sinne hade spanat in de fina höstvegetationen som nästan förblindade mig i sin skönhet.
• Det andra när jag hörde några fina fåglar som kvittrade nåt om skön höst.
• Det tredje hade jag kvar god fluffig smak kvar av frukostflingorna, fraskuddar är nyttigt.
• Det fjärde … doften, nej det var inte jag som la av en rökare, nog det närliggande panncentralen som eldar ”fult”.
• Det femte så kände jag att jag fått in nån liten sten som envisades med att kittla härligt på hälen!
• Det sjätte… ja vad är nu det igen !? Ja inledningen här var jag ju på rätt spår trots jag föll ur spår… balansen.

Sedan finns det ju lite ceptioner också – de kommer kanske fram när jag leker Rabbis eller nåt annat gulligt djur!

Glad i alla fall att jag kom hem och var till mitt sinnesfulla bruk så det kan börja om igen och upptäcka annat & mer… mysigt mänskligt sinnesfullt.

Men ibland går det ju inte att beskriva livet/sinnena – känns rätt skönt. Paus. En abstrakt resa är då på sin plats.

Dagens musikaliska sinnesillustrationen får min vän Van stå för … den här skivan kom 1984.

Här finns det så sköna textrader, exempel här…

I said I could describe the leaves for Samuel and what it means to you and me
You may call my love Sophia, but I call my love Philosophy.