Pugh Rogefeldt har alltid legat mig varmt om hjärtat och ett tag så pratade jag faktiskt flytande Pughish.

Han smög fram ur Västeråssnåret på första plattan och sjöng rak rock så jag och mina syskon slapp översätta varenda krångligt engelskt rockord i glosboken. Nu kunde vi koppla av, käka kokoskakor svävande på små lätta moln ända tills även vår morsa lekte någon slags polis.

Då hade stinsen i Bro redan visat in oss till andra LPn och lekfullheten fortsatte och vem mer än herr Rogefeldt har gjort en sång med en grävmaskin.

Det är väl fortfarande mest dessa ”gamla” härliga