Hej och varmt välkomnatill Rakt Över Country-Joe and the Fisk som Rakt Över Fisk kallas då vi avhandlar psykedelia. Idag ska vi snacka om irländsk psych bara för att Clarence har varit på Irland och druckit en massa får man väl antaga? Häng med.
Irland är inget särdeles bra psych-land. Finns ganska lite som kan klassifieras som äktpsykedelia faktiskt. Däremot finns det en hel jävla massa mycket bra folk och faktiskt en hel del av denna folk (från back in the days) som får lov att anses som psykedeliserad. Dock finns det inte så värst mycket folk som också är psykedelistiserad, och därför faller den i denna kontext bort (som ni lärt er(?)).
Vi har dock lyckats samlat samman ett par fin-fina exempel på psykedeliserad och psykedelistiserad irländsk folk samt ett par exempel på äktpsykedelisk irländsk psykedelia, så vad väntar ni på – get on the bus!
Efter det att Van the man Morrison skrotat Them försökte Them hitta sin helt egna stil. Detta gjorde de förstås inte utan hoppade på rådande trend. Riktigt bra är dock ”Now & Them” samt uppföljaren ”Time Out! Time in For Them”.
Med låtar som ”Square Room”, ”Walking In the Queen’s Garden” och ”Time Out For Time In” bjuder Them på psykedelia av högsta klass – något de aldrig skulle kunnat ha levererat med van the man bakom rodret (hans ego är nämligen på gott och ont alldeles för enormt för psykedelia). Van the man skulle heller aldrig med Them som garage-bonnläppigt ok kunnat leverera ”Astral Weeks”, så win win, som det heter. Vardera kostar skjortan men Coop Records har naturligtvis prisvärda återutgivningar. Detta gäller även Astral Weeks och påföljande van-plattor.
Folkgruppen Mellow Candle gav 1972 ut mästerverket ”Swaddling Songs”.
Dock inget för er som starkt ogillar följande beskrivning: tänk er Fairport Conventions ”Liege & Lief” fast ännu mer proggig utan att för den skull vara mindre folklig, kombinerat med Mike Oldfields mer poppiga stunder utan att för den sakens skull vara o-psykig, kombinerat med Comus fast inte alls så weird, perverted and scary – ja om ni inte räds detta, så skulle ”Swaddling Songs” kunna vara något för er. Ett original går lös på 30 000-something, men på Coop Records kan du köpa en fin återutgivning för 2-300-something.
Andwellas Dream gav 1969 ut ”Love and Poetry”.
Ganska röten om ni frågar mig, men psychkonnässörer runt i världen hyllar den så därför fick den vara med… man kan ju ha fel? ”The Days Grew Longer For Love” är starkaste spåret, därefter går det utför snabbt. Ett original kostar ungefär lika mycket som Belfast, men Coop Records undersöker om Sunbeam-utgåvan fortfarande finns att tillgå.
The Woods Band kan inte klassas som psykedelia men deras debutplatta är så jävla bra och så jävla okänd, att jag tänker ta tillfället i akt att nämna den här.
Hör på ”Dreams”! Så jävla fantastiskt bra att jag ej finner ord. Det är dock inget tvivel om att låtar som ”Dreams” är psykedeliserad – psykedelistiserad är den dock inte och kan därför inte sägas vara psykedelia. Terry Woods gick sedemera med i the Pogues ska tilläggas, och innan the Woods Band var han med i Sweeney’s Men – fifan vilken karl!
Ja gött fölk, inte mycket att hänga i granen. Låten ”Square Room” med Them är dock så pass psykedelisk och psykedelistisk att vi ger Ireland a lysergic forgiving.
Till irländsk psykedelia äter man naturligtvis krabba. Köp en krabba, ta vara på allt ätbart i den och gör en smet av krabbköttet, lite citron, lite torr sherry, lite finhackad schalottenlök, dill, persilja, peppar, salt och smör. Bred smeten på skivad baguette och toppa med riven parmesan, In i ugnen tills osten är gyllene och servera tillsammans med färska räkor och ett glas gött öl.
Skit på er allihop, nästa vecka är det graduation!
https://www.facebook.com/Coop-Records-1648787635384420/?fref=ts
Martin Antikrist-ensson!