Kommer du ihåg Kära Hasse Alfredssons skönt rymmande rader i monologen Gamle Man !?

Sju minuters ”fånigt samtal”  så träffsäkert om gamlingar… hörde den för första gången på en EP när jag var 12 år och undrade vilken kul framtid som jag hade att se fram emot… som gammal !?

Orkar du inte bjuda till... för det måste man… så hoppa till 7.22 så får du i alla fall slutklämmen med hur det är med det dansanta nuförtiden… i min sköna ålder !!

Tio år senare 1972 så mötte jag för första gången min allra bästa ”gamla vän” Olle Blom. 

Vi gjorde i helgen det vi var bäst på då… gjorde en kär repris på att spela vinyl.

Frågan är om numera riktigt Gamla Olle skulle klara av handhavandet på grund av något sämre syn…

…men det gick ju alldeles utmärkt och god (samma) smak har Herr Blom fortfarande fyrtiofem år efteråt!

Vi hade en liten kamratligt ”gissa vad jag spelar stund” som kommer redovisas på uppdaterad Rabbis-sida… snart 😉

Det första skivmötet skedde nämligen på P18 i Visby på Markan (1972)  på fritiden efter våra respektive olika hårda (!) soldatbestyr.

Soldatdiscot som fanns där med riktigt utmärkt anläggning var vår källa till musikalisk frihets glädje och civil nyfikenhet på… allt!

De flesta befälen var sköna… en del var gröna och ville upp i rangordningen och skällde lite på oss när vi meniga i fält fortfarande höll annan takt efter långa kvällar i nöjesdetaljen!

Lydiga som vi var (!?) så kämpade vi på och livet var såå lätt att leva med det här gänget som taktfasta militärmusiker!

Efter en tung tråkig torr dag så fanns alltid en välsmakande Hansa Mellanöl klass IIB – bryggaren satt alltid trofast och väntade i foten av discot.

Det var väl bara en otroligt lycklig slump under vår lump – men då och nu känner både jag och Olle mig som härligt livsglada Old Man !

 Giv Akt på det du Young !