Hej igen.
Har varit ledig en vecka, men att döma av avsaknaden av kommentarer på vare sig Coop Records Facebooksida eller Glada Gotland, har knappast världen gått under för ens en enda för det. Skam den som ger sig, let’s go!
Denna vecka kommer Rakt Över Fisk att ta en kort shoegazepaus. Vi kommer istället bli filosofiska:
Västvärlden kan aldrig erkänna att någonting var bättre förr eller än viktigare att någonting är bra som det är.
Skulle man hävda att något är bra som det är eller var bättre förr, blir man snabbt avfärdad som dum, sentimental eller reaktionär.
Väst kan inte erkänna att något var bättre förr, för då skulle väst löpa risk att legitimera uppfattningar som på sikt skulle kunna underminera och urholka västs enda grundfundament – det att utveckling alltid är bra och att det alltid är väst som står för utvecklingen.
Väst bygger påuppfattningen om att vägen fram alltid leder till förbättring. Inga andra riktningar än uppåt och framåt kan i väst någonsin leda till någonting bra.
Så är vi indoktrinerade att tro. Västvärlden är linjär och enkelspårig, västvärlden är evolutionistisk. Dödat alla våra gudar har vi gjort, för att de stod i vägen för utveckling.
Nu är vi sekulariserade, det vill säga; avsakraliserade, avmystifierade, o-förtrollade, oroliga och o-roliga, men vi är ena hejare på utveckling.
Kluven är jag dock, för jag är fullt medveten om att mycket av det som jag uppskattar med modernitet naturligtvis inte skulle ha funnits om det inte hade varit för västs övertro på utveckling – låt mig berätta:
Vinylskivan. Denna fulländade skapelse, med ett format som till ytan tillåter bildkonstnärliga ambitioner.
Ytan/texturen kan vara luddig och grov som ”Harvest” eller blank och laminerad som ”Africa/Brass” på Impulse.
Den kan ha flip backs, den kan vara en gatefold, den kan vara en triple gatefold, den kan proppas full med allsköns bråte såsom Smaklösa och Pepperska klippfigurer, affischer, texthäften, flyers, foton, fjädrar (Maitreya Kali), you name it.
Inuti kvadraten (vilket omslaget oftast är i form av) en helt ny form, den magiska cirkeln med den darriga linjen som i spiral leder in mot mitten, ouroboros, evighet.
Vaxet kan vara svart, gult, rött, splatter, självlysande (”Neon Lights” med Kraftwerk), eller you name it. Två sidor, där den oftast lite svårare sida 2 skapar dynamik/mystik ställd mot den oftast direktare 1:an.
Stereoapparatur. Ofta med träkabinett och i polerat stål. Tunga rattar/reglage, upplysta mätare, vackra logotyper. Dyra kablage i guld, fantasieggande knapp- och spak-kluster, kolfiberborstar, puckar, krom, borstad metall.
Ritual. Man söker utefter de smala ryggarna. Alfabetiskt, kronologiskt, genresorterat. Där är den. Amerikansk import, luktar speciellt, inte som brittisk.
Lägger på den, stryker av dammet med kolfiberborsten, släpper försiktigt ned nålen och lutar sig tillbaka och låter sig vaggas in mot centrum.
Vinylen och den vackra teknik som den framförs på, är en högst västerländsk uppfinning. Jobbigt är att det som ger liv också är det som tar liv (ouroboros). Vinylen dödades trots fulländning av sin far som en gång gett den liv.
Vi fick CD, iPods och MP3 istället som nu håller på att dödas av en återuppstånden vinyl. Jobbig är vetskapen om att det jag uppskattar i nuet/dåtid, inte hade existerat om det inte hade varit för det frustande framtidsfixerade dåtidsföraktande X20000-tåg vi kallar västvärlden.
Hur fan ska man förhålla sig till utveckling? Är Schubert dåtid, nutid, framtid eller lite av varje? Är vinyl framtid?
Definitivt är vinyl dåtid och på senare år också nutid. Är vinylen i så fall nutid bara på grund av att en massa hipsters valt att tycka att den är cool just nu? Vad händer då med vinylen när hipstern också har dödats av deras efterträdare?
Vad händer med egengjord korv när hipstern är död?
Tankarna snurrar. Dödade för övrigt själv en hipster idag: I 12 år har jag haft skägg med knävelborrar.
Varit tämligen unik med detta. För ett par år sedan började hipsters sno min stil. Rakade av mig skägget idag för att hipsters stulit det.
Förstod sedan efteråt att det enda icke hipsteristiska jag kunde ha gjort var att absolut inte raka mig. Blottlade också mitt klena hakparti, vilket var anledningen till varför jag en gång skaffat skägg in the first place, gjorde jag också.
Tankarna snurrar. Förstår dock nu tack vare rakningen bättre att vinyl är bäst oavsett RSD, hipsters, Pet Sounds, Skånegatan, Skitholm, skägg, egengjord leverpastej. Förstår nu att vinyl likt en Stradivarius är tidlös fulländning och sålunda också därför både dåtid, nutid och framtid!
Jag tänker hålla fast vid vinyl även då det kommer att vara übercoolt att lyssna på CD igen eller då den MP5 lanseras.
God natt!
Död åt västvärlden! Länge leve västvärlden!
Martin Antikrist-ensson