Att ta med yngre familjemedlemmar till ett slott kan ju vara spännande om de tror att drottningar, kungar, prinsessor och prinsar nu verkligen finns på riktigt – även utanför sagoboken eller veckotidningen. Så nu när färden från Gotland gick från Slottsbacke till Slottsbacke så fick det bli Drottningholm får att få sann flukt på äkta vara.

Vi spanande i kapp med vakten men blott en av hästarna var hemma och resten av rojalistiska gänget samt lakejer och fä hade nog flytt till annan ö för att förlusta sig i den glada sommaren. Vad göra!? Vi passar på att kalasa på blåa finporslinet – härlig lyx för oss som annars bara har en sprucken potta där hemma.

Nu får sorkarna fritt  springa eller spatsera ut och in i vackra Slottsparken i en miljö som fängslar, då passar det fint med före detta kriminalvårdare i släptåg som kan hålla rätt på frigången.

I sjön här nere brukar Knugen ta sitt morgondopp i all sin nakna prakt livligt påhejad av sin sköna hustru som bedårat sagen: –”Serh Schöön” när hon ser sin sjöman.

Lejonet fungerar som badvakt som morskt morrar åt inkräktande fluktare eller paparazzis samt efter badet generöst lånar ut sin man till vår högste man.

Men denna dag lyser som sagt de äkta rojalistiska och även solen med sin frånvaro så innan himlen öppnar sig så totalt så ställer sig amatörkungen upp och skyltar att han varit här i galanta kortbyxor och förgyllt slottet om icke med blått blod så i gott mod.

Min monarkiska muntra min var för att jag i ett av slottsgemaken fick en pratstund med Olof Skötkonung som i sin tur höll god min trots att han säkert var lite blasé av alla nyfikna turistiska fåniga frågor…!?

 Vill passa på att tacka… livet … och att det finns en sådan skön mångfald från koja till slott i vårt härliga kamratliga blommande och generösa Konungarike.