Vi följde vår Herde Sune och vad fick vi se… jo en bit av vår ö så bäääädårande vacker.
Att följa en humanist är aldrig trist!
Det är så sant som det är sagt och det behövs verkligen ingen pilgrimsfärd för att finna lycka. Räcker gott med någorlunda skor, en karta utan kompass och några kompissar som är sugna på att njuta av det naturliga!
Klara… färdiga… njut!
Att gå ikapp Herr Nilsson kan dock vara svårt… ja han har fem etapper kvar så har han traskat hela ön runt. Starten gick för 10 år sedan! Utom Fårö… men naturligtvis har han planer på att ta Lillön också vad det lider!
Att haka på närsomhelst går fint och det vandras i så lagom takt samt och pauser tas ofta på platser som är så spännande där utmed kusten. Nästan så du ibland tappar andan av just stillheten (!) & skönheten!
Dagens etapp som till slut blev cirka 1,5 mil lång var mellan Fide och Burgsvik… jag ända ut på Valar.
Men innan dess dags för paus igen…
Sehr Schön!
Jo vi såg sjön nästan hela tiden på vår promenad – det är liksom det som är vitsen att följa strandlinjen.
Men med såååååå mycket kaffi så blir det tufft att hålla sig… 3 kilometer kvar… som tysken sa:
Was ist Das?
Ja, inte bakom knuten här i alla fall!
Men då tänker vi på den lokale livsnjutaren Bison som ju fritt pinkar i sin trädgård… då får vi väl ta och gå dit då!
Han satt och njöt på sin favoritplats i trädgården, såg nypinkad och avslappnad ut! Vi fick vedeldande historier och rapport om roman som var på g som uppföljare till hans bok ”Sista Dansen”
Bakom det pillemariska och alla skojsiga Bernt Nilsson skämt finns också en allvarlig varlig vanlig man med många varma jordiska känslor.
Innan besöket i Bisons trädgård träffade vi en annan lokal figur som ville apa med oss!
Det fanns även andra typer av stenar av lite hårdare art som också krävde en viss snits och stil att komma över – jo även fotografen kom till slut över med viss möda! Sune piskade på med pinnen!
Så såg vi brädig brygga med villiga vindkraftverk i fonden – här känner de verkligen inte sig blåsta på blåsten!
Ibland fick vi vika av från strandlinjen men då fann vi den gamla järnvägsbanken där numera gulnad stins stod snälltågs tufft kvar på sin vakt!
Själv tyckte jag det var dags för paus igen – nån hygglig själ hade spänt upp en hängmatta med fin utsikt, bra för en pigg fast matt sork…
…och jag tar chansen och lyckas skönt hålla balansen!
Men nu gäller det att skärpa sig och hänga på… är det nån som kan säga hur vi nu skall gå!?
Lugn och fin – ingen stress, moderna vandrare har ju GPS!
Inga klagomål på hela dagen – ja alla höll lina ut! Det enda som hördes vid ”målgång” var möjligtvis glädjetjut!
Så ta upp ditt ankare – gå ut och gå kring vår härliga kust, det känns aldrig fel… även om skylten här varnar för kabel med el!
Njutningen är av bästa sort och oavsett årstid kan du alltid Midsommar få se!
Tack alla inblandade ♥ för en härlig promenadportion mä mycket ö-inspiration!