Glada Gotland presenterar Hasse Tholins höjdarreflektioner från ”The Spotnicks”  Livekonsert lördag 28 februari 2015 i Slite.

The Spotnicks slog igenom 1961-62 och då var jag 9-10 år.

1962-63 hade jag en polare som hette Per-Arne. Han hade både grammofon, röda och blå singelskivor med:

• Cliff Richard
• Jerry Williams
• Elvis Presley
• med flera och bland annat Spotnicks.

Per Arne hade en rik faster i Stockholm. Så på hans pojkrum fanns en röd elgitarr (KENT) kopplad till en liten ljuslila förstärkare med en röd lampa på (HAGSTRÖM). Det var väl antagligen då jag bestämde mig för att bli musiker…och det var hos honom jag lärde jag mig digga musik.

På den där röda singeln ”Amapola” hörde man tydligt en elgitarr och på deras konvolut såg jag medlemmarna med elgitarrer och nån sorts rymdklädsel på sig. det var otroligt spännade att vara 10 år för det var nån sorts rymdålder också.

”Spotnicks” var ett snott namn från ryssarna. 1957 sände ryssarna ut den första rymdkapsel som gick runt jorden. Sen kom Sputnic 2 och så vidare…

…för mig kom Beatles, Animals,  Kinks,  Shanes, Tages och många andra band 1963 och det där med rymdfarare och sånt glömdes bort.
Jag har alltså ingen större relation till denna grupp eftersom Beatles ”sopade banan totalt”! Det fanns bara Beatles ett tag.

Då 1963 hade jag hunnit skaffa både gammal gitarr,längre lugg, en plastgrammofon och en singel som hette ”She loves you”.

Vad var då som fick mig som 62-åring att åka till Slite för att se detta band på ”avskedsturne”?

Jag minns deras namn, jag minns en kille som hette Bo Winberg som spelade gitarr med ett mycket speciellt sound, bandet är världskänt, och DOM kommer till Gotland. Inte bara det , dom kommer till Slite! Underbart!

Och allt behöver inte hända i Visby så jag vill gärna stödja personer som vågar ta stora steg att ta över ”stora artister” till en liten ort på nordöstra Gotland. Jag ville också ha svar på många frågor:

• Hur många orginalmedlemmar kvar?
• Hur låter Bo Winbergs gitarr idag?
• Spelar han på en Fender med tjocka strängar,minst 0.13 tunna E-strängen?
• Vilken förstärkare användar han?
• Hur länge spelar dom?
• Hur lägger dom upp showen…hur startar ett världskänt band sin show en mörk Februarikväll i Slite där pizzerian fortfarande var öppen…?

Ja, nördfrågorna var många och entrén på Slite Teater var full med trevliga människor min egen ålder och äldre. Jag fick som alla besökare gå fram till en lucka, säga mitt namn och lösa ut mina förbeställda biljetter.

Dom fanns i ett vitt litet kuvert och det var kontanter som gällde. Inga plastkort här inte! Mitt namn ströks sen över med linjal och blyertspenna. YES.. där satt den.. NU hade jag mina biljetter i handen. Mysfaktorn var hög och jag fick en känsla av 60 tal redan vid kassan.Lite folkparksfeeling.

Drycker av olika slag kunde köpas där i entrén. Vi var säkert 400 st 60 plussare som fyllde teatersalongen. Alla väntade förväntansfullt.. Vi satt 40-50 min för tidigt.

Plötsligt börjar hänggardinerna röra sig och ”The Spotnicks” ”smög in” för att hitta sina instrument i mörkret. En applåd naturligtvis.

Ljuset slogs på och där stod dom, ”The Spotnicks” livs levande. Alltså 52 år sen jag hörde det där gitarrljudet från en röd plastbit som snurrade runt i 45 varv på PerArnes grammofon.

Foto Hasse Tholin: Fr vänster Bob Landers gitarr å stärkare och sen Bo Winbergs Fendergitarr och stärkare.

Jag listade snabbt ut vem som var Bo Winberg, ja, han stod längst ut till höger, lite i mörker. Ljudet var ok och sångaren med kompgitarr var också i 70 årsåldern. Fräscha gubbar med stadigt och rutinerad plektrumteknik. Kompgitarristen hade även en bra röst. Det måste vara Bob Lander..Hm.. TVÅ originalmedlemmar alltså.

Foto: Hasse Tholin. Bo Winberg 76 år med sin Fendergitarr

Låten dom spelat var en gammal ”Di Sma.. goding” , nämligen ”Ghostriders”. ..och dom fortsatte med en Di Sma cover till ”Hey good looking”. (nu började jag bli nervös…kör Di Sma samma låtar som gubbarna i Spotnicks”?

Låtarna fick godkänt (vill bara tillägga att jag inte går på konsert för att var ”musikpolis”) vill bara se/känna, ljud, ljus,se om dom hade kul på jobbet och om dom hade distans till sig själva?? Funkar allt detta brukar det sprida sig till publiken.

Publiken var på hugget och jag kan säga att jag tycker ”The Spotnicks” klarade sig bra/suveränt genom hela kvällen. Både svänget, ljudet, distansen och hyfsat kul på jobbet.

2 x 45 min och med en trött basist (i min ålder) och en ung? (född 1961) otrolig solo-gitarrist som behärskade sin gitarr som en rallyförare kontrollerar sin bil. Han la fina solon och eggade upp Bo Winberg som surade till två gånger. Bo Winberg 76 år, tyckte att ljuset var för starkt och gitarrljudet i hans monitor var obefintligt i hans monitor.

Som världsartist och gammal räv som lirat gitarr sen 40 talet hade han ALL RÄTT att klaga på sånt. Ljud & Ljus snubben fixade det snabbt och Bo Winberg kunde fortsätta att kräma ur sina Spotnicks toner ur sin bruna Fender Stratocaster som han höll i sin hand hela kvällen. Han hade till och med kul emellanåt trots sin värk i kroppen och berättade roliga storys från hans långa musikliv.

Trummisen var influgen från Australien samma dag…(lite vågat om man lirar på en dimmig ö ute i Östersjön, var svensk, kanske hemkommen från semestern, inte vet jag) han skötte sig iallafall exemplariskt och drog ett trumsolo på slutet där han fick visa sin rutin och skicklighet.

På slutet kom ju hitsen som jag kände igen: Amapola/Last Date och kvällen slutade med blommor och extranummer precis som jag tänkt mig. Festen fortsatte på Slite stadshotell där ”The Spotnicks” signerade skivor och ett lokalt nytt hungrigt band vid namnet ”Moonshine Trio” uppträdde.

År 2067 är detta hungriga band i samma ålder som originalmedlemmarna i ”The Spotnicks”, nu hajjar ni…va!?

ALLT detta i Slite!!

Text & angivet foto från en riktigt äkta upprymd Hasse Tholin februari 2015

PS: För dig som vill veta mer om detta  fantastiska ännu levande band – kolla gärna in den härliga hemsidan här:

http://spotnicks.net/