Åhhh vad jag älskar den här scenen när den så sköna poeten, Leonard Cohen, skall uppträda i Dublin (2010), vad gör publiken!?

De applåderar förstås, säkert väntat tålmodigt trivsamt, konserten är på väg att starta och nu kastar någon ett stort fint fång rosor upp på scenen.

Så ödmjukt och fint han tar emot rosskörden, delar med sig och säger tack på sitt fina mjuka mysiga sätt.

Precis innan Leonard startar sjunga… ja skönt sakta släppa fram sina passionerade poetiska ord så tittar han upp på himlen och himmelskt hinner säga

Beatiful sky!

Sedan dansar vi fram med honom tills vi dör, fast först lever vi i harmoni med honom, varandra och andra vi kanske inte känner

Det är så vi måste tänka där vi går fram en stund på jorden att strö rosor omkring oss, det behöver inte alltid vara bokstavligt utan bildligt. Genom våra egna ord och handlingar.

Poeten hjälper oss förstås – men det är jag & du som måste se till att föra dansen, kärleken vidare. I vardagen, på fritiden, i framgång, i motgång, i lycka, i olycka.

Mer irländskt (!) så får Bostonbandet  Dropkick Murphys framföra sin något fartigare låt som är en hyllning till en tatuering, då kan man alltid rosvackert hålla sig i skinnet!

Här får DU lite rara röda rosor att dela med dig av på din väg samt lite uppiggande smarrigt ö-vin 😉 druvligt gott!

Foto: Glada Gotland