Det är klart att även jag måste erkänna att jag är kär Elvis sångröst som han hade skönt starkt genom hela sitt allt för korta intensiva artistliv.

Här sitter han i Hawaii skjorta och framför sången så hjärtligt fint, från filmen ”Blue Hawaii” (1961)

Det är ett minne just från Hawaii jag har där Mr. Presley i allra högsta grad hade huvudrollen, nu i teve med satellitsändning som ”hela världen” kunde se live, nu är det ny teknik och året 1973 .

Jag var lite betuttad i en tjej i villakvarteret nära min gamla hyreslänga i södra Visby.

Hon hade bjudit in mig att kolla på hennes favoritartist denna magiska afton alltså i härlig åhh varm direktsändning.

”Bara” hon, jag och Elvis framför hennes föräldrars fina färg-tv –  Honolululycka! Ute på vår kalkö var det kall vinter, hemma hos henne  i myssoffan var det… härligt hett!

Rock-A- Hula Baby låg i luften, annans-drinken med solsmak skönt serverad. Föreställningen kunde börja. Bastkjolen prasslas med försiktigt. Aloha!

Efter sprakande satellitvänlig start så äntrade Elvis tjusigt scenen klädd i vit vacker bländande scenkostym. Hon svävade på små rymdmoln. Jag var mer som en tuff astronaut – mycket intresserad av alla avfyringsknappar som fanns 😉

Hennes, villatjejens, ögon gnistrade förväntansfullt, det var stjärnglans, om det berodde på artisten eller min närvaro, det fick vi se SEE SEE RIDER!

BURNIN LOVE…  nu kände i alla fall jag redan så här direkt i starten att Elvis bara sjöng för OSS!

Skönaste styva stålkapseln i galaxen som svävade målmedvetet sakta men säkert fram! Major Tom nästan kom!

Men så hände nånting – precis när romantiska SOMETHING tutades igång på den fantastiska konserten…

…då kom i stället oväntat och föräldrarbuffligt hennes farsa hem och argt tog kommandot om hushållets enda tv-apparat som icke fick störas av skrammelmusik. Här skall ses på Rapport. Apport!

Pappan var stor och Honoluluromasen gick i kras när han blängde på mig Yngwe Stoor stort och sa ”Schas!”

Jag fick snabbt och rappt dra, inga besök av skäggiga sorkspolningar tillåtes – så som i Y  S sången här fick jag sjunga en sentimental gråtmild avskedssång 🙁

Här har du som kanske också missade Satellitsändningen,  av olika anledningar, hela härligheten i skön repris – känner igen mig, delvis i alla fall 😉

Senare tog hon och jag rar revansch när vi träffades på annat upprymt sätt, men det är en annan mysmusikhistoria… ja inte ens Elvis var hemma!