Innan jag for till stan igår, i bil, för att hämta hem det allra käraste jag har samt göra diverse ”tunga” ärenden så visste jag att jag behövde lite pengar till P-automaten.

Det går förstås att betala med kort eller mobilbetalning också – men eftersom jag tänkt mig max en halvtimma för snabbt flytande ärende så sitter ju en guldpeng fint att rassla ned i myntinkastet. A-Zon ger föga motion och kostar på men är gott ändå!

Före mig i kön till automaten stod en dam som lusläste instruktionerna som kan tyckas lite krångliga vid en första anblick – men jag väntade tålmodigt och så blev det min tur. Hon frågade inget men konstaterade genom sin nytryckta biljett att hon gjort – rätt!

Så blir det då min tur – då helt plötsligt rullar en mörk mystisk bil snabbt fram precis i jämte automaten och i satt en lika mystisk man som halat ned sidofönstret där han satt bekvämt i sitt fina fordon.

Men den mörka bilen och misstänkt mystiska mannen visade sig vara en riktigt mysig man som kom med glad min och snällt frågade om jag skulle stå längre än till klockan 15:30 –  annars kunde jag få hans biljett.

Klockan var precis innan 14:00 så så klart tackade jag artig överraskande glatt JA. Han ju inte ens lägga i tänkt 30-minuters peng så nu fick jag liksom en och en halvtimma extra att njuta av fritt där i stadens centralaste parkering.

Mitt planerande ärende gick fort och som smort – men vad göra nu av resterande oväntad tid nu när jag fått … tid!?

Fikadags... så jag styr stegen lugnt mot Österport och glider in i innerstadens famn. Precis till höger om porten ligger Bok-Caféet Porten som brukar ha fin konst och enkla smörgåsar att njuta av. Ljust eller mörkt bröd? Mörkt tack!

Foto: https://www.facebook.com/bokcafeet.porten/

Hann inte mer än in så sitter en glad dam i hörnet som känner igen mig – ja hon påstår jag är sååå lik nån av tjejerna i hennes släkt. Åhhh är jag så söööt tänker/säger jag och känner mig  mycket smickrad.

Vi pratar lite och hon skiner av sol efter ha flyttat hem till Gotland och tagit tillbaka sitt Sollerman i efternamn. Här finns kusiner hit och dit i släktbandet kvar på ön

Nu skulle de ha kusinträff snart igen i min farfars gamla hus i Klintehamn och hon kunde ju komma med lite ”släktskvaller” från Visby och det får hon ju gärna göra.

Jag berättar en kort vintrig episod när jag flyttat hem och firade jul hos Farfar Alex – med lite smörgåsmat och kaffihalve som gjorde riktigt gott i bröstet – för det året var vintern riktigt bister – jag frös icke. Just i det huset som de nu åter skall mötas med… värme!

Mysigt med Alexander när sjömansvisorna sjöngs och historier berättades mellan melankoli men även med varm framtida livslust. Han hade extra tid för mig och jag lyssnade gärna på hans äkta berättelser och vi skrattade då i nuet.

Den tid vi hade då kommer aldrig igen – men det hade vi på känn, för vi tog tag i nuet oblygt naturligt fint så det kändes i själ och hjärta… även idag.

Tillbaka i Bok Caféet som drivs i kristen regi – skit samma för mackan smaka fan så gott, lika fint som den smörgåsmat en gång där på Södra Kustvägen i Klintehamn.

Ett av konstverken på väggen tittar fromt på mig. Konstnären kallar den får, det får hon väl om hon vill men jag ser att det är en färgglad fin lammtacka och en dito horny bock.

Bääää!

Foto: Glada Gotland. Konstverk av C. Hägg.

Jag bockar och tackar för den extra tid som den okända mannen i bilen gjorde med sin skänkta tid-över-P-biljett…nästa gång när jag rullar iväg på min väg i livet och har en biljett som kan ge tid för någons annan eftertanke så skall jag helt klart göra så.

Oväntad extra tid att njuta av… tänk vad en liten extra generös mänsklig gest kan göra med tiden… fånga den du med… med eller utan hjälp/biljett.