Har just läst ut boken om ”Gatukatten Bob” som fick mig fängslad av att just glädjen över att ha ett husdjur är så mycket större samt kanske än mer extra betydelsefullt i ett nödläge i livet.
James Bowen är heroinmissbrukaren som hittar denna misse – eller kanske tvärtom – och de finner en fantastisk vänskap tillsammans i London som så kärleksfullt beskrivs i boken och lämnar nog ingen oberörd.
James ger Bob en chans trots sina egna svårigheter och problem – som återgäldas många gånger om.
För tillfället äger jag inget husdjur, om nu inte silverfiskar och svartmyror räknas, men de brukar bara titta in nån liten stund per år och blir sedan effektivt skrämda på flykten av sin husse.
Men jag förstår kärleken till de här välkomnande djuren från de som som nu har lyckan att bo hos en katt eller hund. För tvärtom är det inte, eller!?
De brukar kallar dem för så rara saker som ”sin bebis” och andra så härligt hjärtliga uttryck. Så har de förstås i regel även fått ett passande vackert klingande namn… Vad heter din djurälskling!? ♥ Skriv gärna till Glada Gotland och dela med din av din husdjuriska lycka!
Så här till Påsk brukar alltid Påskkärringar avbildas på sin väg mot Blåkulla sittandes på en kvast. Vad har de stackarna utfrusna kärringarna i regel med sig för resesällskap? Jo, en katt så klart! Då blir färden i livet – hur jäkligt den stundtals än kan vara, bra mycket trevligare.
Till min glädje upptäcker jag att det finns en uppföljare till boken som heter ”Mitt liv med Bob”. Nu hoppas jag på ett fyrkantigt Påskägg framruvat från min höna – då lovar jag att spinna hela påsken!
Med en klok katt (och bok) vid sin sida kan man komma långt!
Psssst: Stort Tack till Älskade Knivstakissen Maja för inspiration – hälsa till din matte & husse också att de sköter sig å köper hem den goda mjuka kattmaten som DU gillar så mycket 😉