Ett jäkla dragspel!

Jag har en en dröm – ja en riktig drömmare är jag mellan varven, eller mellan dragen i detta fall för jag drömmer om att flinkt fort fingra på de svarta och vita knappar eller tangenter, spelar ingen roll, men spela dragspel det är det jag vill.

Men hallå, gå på nån kurs då, ta tag i spelet och dra igång. Nej, bekvämt och i smyg lyssnar jag vaket och intresserat och undrar smått fascinerat hur utövarna får till det!? Att hantera tre moment samtidigt, dra fram och tillbaka, knappa med vänster och höger hand, ja ibland fyra när de klämmer i med en dragig sång, ja till och med fem när de börja hoppa och dansa samtidigt. Det finns säkert ett sexmoment med här också…ja många tänder i alla fall ordentligt på dragspel, kan till och med ersätta förspelet!

Själv är jag helt enkelt för feg, läs rädd, att fastna i bälgen och har fullt sjå att hantera fingrarna när jag skall försöka skriva ner mina funderingar på tangentbordet – men jag kan kanske öva på den här bärbara datorn, den är ju lite likt ett litet dragspel. Sätta upp det på magen och knappa igång – det kommer inte att låta men kanske blir det en drag-show och nya ljuva bokstäver faller på plats!

Förr, på den tiden Sveriges Radio lät oss lyssna på mycket dragspel, ja nästan ett drag för mycket, så satt i alla fall namnen och tonerna kvar längre än du egentligen ville. Jag tänker på namn som Andrew Walter, Calle och Ebbe Jularbo, Olle Johnny, Bångbro-Stina, Roland Cedermark, Gnesta Kalle, Hasse Tellemar… samt lokalt på ön Dolle Muthas med familj. Franska musettedragspelare försökte förgäves också flitigt flörta. Och visst tyckte jag det var f(r)antastiskt duktiga spelmän/kvinnor men i pop & rock revolutionen blev det inte många minuter du som rebell stod ut med. Då tyckte jag till slut att det bara var ett jäkla dragspel och snarare, likt Sten Broman, en riktig mardröm. Senare kom ju draget tillbaka med ”modernare” utövare och det gick lättare att drömma sköna sekvenser om det spelet igen, tack Benny Andersson med flera för det!

Nu finns i alla fall chansen att se levande glada musikmixande proffs utöva det hela och visst, nu blir Krusell kommersiell, men god kultur drar jag gärna lite extra för. Själv har jag bokat in mig på språkkurs på Påskafton, skall bättra på min Pugish, så jag lär vara rätt mör i mun samt öron när det utlovas ett jäkla drag. Men från en trio till en duo, då måtte det väl bli lite lugnare… eller!?