Häromdagen när jag var åter på återvinningen… brukar försöka vara flitig på den punkten… så hände något mycket märkligt!

Foto: Glada Gotland

Jag brukar börja sortera redan hemma för att verkligen bemöda mig om att alla förpackningar med mera hamnar i rätt insamlingsback.

Men när jag stod vid glas-iglon så gjorde jag ett färgstarkt misstag – där det stod att det skulle vara mörka glas kastade jag en ljus flaska… mitt ljushuvud. Det vita vinet hade dessutom varit mycket smaskigt gott. Nu blev det ont.

Ja ännu värre – tror jag fick mitt straff direkt. För till höger om mig stod en lika flitig man som säkert tänkte rätt men blev fel.

Han hade nämligen en stor tunna som han tömde i Övrigt Avfall containern som säkert innehåll en hel del sågspån under det övrigt hårda i hans samling.

Just då kom för dagen säkert Fårösunds friskaste vindpust och blåste allt lätt spån över ”stackars mig”…. han ”skogshuggaren” märkte inget onaturligt i sin flit.

Men där fick jag – min träskalle – för mitt slarv. Får väl vara glad att det inte var nåt värre som kom i vinden. Jag kom lätt undan.

Ibland är det annat som skall återvinnas – som fina ord till exempel – som någon sagt i all välmening. Bör användas – aktas för utrotning… alltså orden… de fin♥ !

Vill gärna låta det lyckligt studsa runt i örat – rulla det försiktigt ömtåligt på tungan och försöka vara lika fin tillbaka med nya glädjande yttringar från/till vissa komplimanger som jag hör… eller läst genom någon vänlig mysig själs uppiggande sida.

Att det sedan också förekommer rena rama rappakaljan kan ju vara roligt det också i skojig spelform genom gemensamma roande regler.

Men meningar & ord som sårar är värre än att få lite spån över sig. Mycket värre.

Träskalle där 😉 

Nedlåtande glosor mellan människor för egen vinning, vare sig i skrift eller tal, kommer aldrig vara återvinningsbart.

Punkt.