Skriver gärna om vinylskivor… idag den 22 oktober anno 2018 är det 50 år sedan den här plattan släpptes!

Jo jag har ett slitet och skitigt samt lite gulnat omslag av skivan med The Beatles som färgglatt brukar kallas White Album !

Den kom 1968 den 22 november och har ju varit med mig sedan dess och mitt exemplar har No. 0252384

Då trodde jag ju att det var värdefullt turnummer och jag skulle vinna i något slags skivlotteri vid tillfälle!

Första pris förstås… att Liverpoolpojkarna, nu på Abbey Road i London, skulle komma över pölen och hälsa på mig on Signalgatan 4G, welcome to my pojkrum!

Från att ha studerat Sgt. Pepper omslaget noggrant grant med alla dess fina celebriteter samt mystiska figurer i alla detaljer och kunna följa med texten i de omvälvande låtarna från sommaren 1967 – så var ju detta vita först en riktigt tråkig blek bekantskap, utseendemässigt.

Men visst lyfte det sedan bokstavligt talat… eller landat lyssnande redan i första spåret, en flört med all västerländsk popmusik på en gång fast med Mosow Girls Back In The U.S.S.R !

Nu sändes det med fyra inramningsklara porträttfoton på John, Paul, George & Ringo… så rara att sättas upp i vilket hem som helst.

Musikmässigt så fortfarande en grupp, men visst märks det på det vita albumet att de stundtals haft vita stunder från varandra och först i efterhand med George Martins skickliga fingrar sytt ihop helheten.

Jag skulle kunna analysera och vrida på låtarna – men rekommenderar dig att lyssna på alla spåren, även revolution No 9 … sedan är det God Natt 😉

Du kommer upptäcka små blänkande pärlor med sköna kluriga luriga texter bakom den vita fasaden. Samt en och annan rock-rykare… alla har nåt att dölja, utom jag och min apa.

En av låtarna som jag gärna kan lyssna på idag om och om igen och höra när Georgegitarren Gently Weeps 

I look at the world and I notice it’s turning
While my guitar gently weeps
With every mistake we must surely be learning
Still my guitar gently weeps.

Visdomsorden i texten… vad har vi lärt oss!?

Men visst finns det plats för mycket lek också… och ett härligt (!) Ob-La-Di, Ob-La-Da… men det är klart att när den här gruppen gjorde en cover så blev det nästan lite för sötsliskigt.

Sist men inte minst min personliga favoritlåt från dubbelalbumet då så här på 50-årsdagen:

Det får bli ytterligare en George Harrison komposition. Han lyckades sammanfatta så mycket känslor i sin låtar.

Ibland tar det lång lång lång tid att komma på saker i livet.

Jag har blivit bättre på det!

It´s been a long long long time
How could I ever have lost you
When I loved you
It took a long long long time
Now I´m so happy I found you
How I love you
So many tears I was searching,
So many tears I was wasting, oh
Now I can see you, be you
How can I ever misplace you
How I want you
Oh I love you
You know that I need you
Ooh I love you

Mer fin vinylfakta som vanligt på Discogs:

https://www.discogs.com/The-Beatles-The-Beatles/release/2611846