Äntligen blev det av – årets första dopp i Östersjön. Och såååå som jag har längtat, eller!?
Kan bara konstatera att efter alla bekvämt tempererade duschar så har jag mer känt sjön som oskön och framför allt kall för att mitt milt uppvärmada skinn skulle få något som helst njutning i det naturliga blöta.
Samtidigt är det ju svårt att skylla på bristen av badplatser och andra platser nära vattnet kring vår härliga ö. Alger har jag ännu inte råkat på och släke doftar… gott! Dessutom har jag faktiskt doppat min vänster lilltå i både träsk samt vattenfyllt kalkbrott.
Men Usch… fick bli ännu än vänskaplig dusch!
Nåväl premiärdoppet har jag inget bildbevis på – bara på mina badbyxor…
Foto: Glada Gotland
…som ju gjorde allt annat än matchande naturen där jag nu befann mig vid Kyllaj. Du får helt enkelt lita på mitt blöta ord, jag var ur kaklet och iiiiii sjön!
Dessutom var det skööönt när jag äntligen klev ner från den rustika badbryggan och KYL-laj, naj fisjummet!.
Jag kände mig naturlig och glad över den härliga platsen med så mycket kalkstenshistoria och utskeppningshamn som det en gång var.
Furilden med mer sten syntes på andra sidan och på vår fina gröna strandplätt var det så lugnt och fridfullt.
Foto: Glada Gotland
Många här på norr var ju ute på stora landsvägen i full fart mot Fårö för att möta annan magi och Maggio där denna onsdag… jag får lyssna live på henne mer nån annan gång, men just nu ÄR jag så nöjd här!
Efter doppet tog jag några kalkstenskliv kring den historiskt sköna platsen, välbevarad till många att se upp till på ett ödmjukt sätt.
Foto: Glada Gotland
Strandriddaregården numera i privat ägo är riktigt fint gult nyputsad…
Foto: Glada Gotland
…firas med pelargoner som har raukarna som god granne, jo de var ju här långt långt långt långt före oss alla andra.
Foto: Glada Gotland
Eller hur du Victoria… föga imponerad för soligt sött upplysande säger hon kalkkäckt:
Pappa det vet du ju att förr låg heeela Gotland under vatten”
Foto: Glada Gotland
Jo, jo, så är det men då har jag ju badat förr… så gammal som jag är 😉
Tittut & tack för alla fantastiska Ö-möjligheter som finns här – samt raukarna som Stonesståndaktigt står där år efter år liksom rockbandet…
… jag låter stensinnet få njuuuta fullt ut i nuet för tiden väntar inte på någon!
Eller är det just den uppgiften de har… RAUKARNA att visa oss att något kan vara varaktigt fint om vi själva visar hjärtlig kärlek mot våra medmänniskor och respekt för vår vackra natur!
Foto: Glada Gotland