Några riktigt fina Visbyvykort kittlar mitt hjärta – att här i den fina staden med den mäktigt mysiga ringmuren har jag lekt, bott och blivit kär ♥
Foto: Glada Gotland
Vykorten är gjorda efter akvareller som en konstnär S. Palmquist har gjort… 1948. (hittar inget om honom – kanske kan du som har en hum GG tipsa!?)
Mina personliga minnen samt händelser är från något senare tid och jag har tidigare här på GG skrivit om Kalkugnen på Galgberget ( ⇐ klicka)– där jag kan ju lägga till att vi skulle passa oss jädrut noge för ”Strandisarna” – de farligt stygga barnen som bodde nedanför berget.
De skulle fånga oss och piska oss med taggbuskar inne i ugnen så ingen vuxen skulle kunna se samt stoppa dom … tur de farligt galna strandisarna inte spanade in än värre hemskheter som kunnat utföras vid själva galgen.
Hur som helst överlevde jag – ja de dök aldrig upp – de hade väl fullt sjå att bada och stå i med annat roligt där nere på Noderstrand.
På nästa vykort ser du del av Norder gravar – i den branta backen lite mer till vänster än vad vykortet/målningen visar så var det då och än idag under gynnsamma vintrar läge för att flyga fram på tefat i förmodligen Sveriges vackraste pulkabacke!
Ibland gick det galet fort när vi fick testa moderna kälkar med ratt – men plåtfatet är inte minne som aldrig rostar bort och jag tror ta mig tusan att det är Krusell som är fartig modell på fatet iförd röd lyckoluva!!
Nästa kort får vi ta oss in genom Norderport och upp för Rackarbacken… och den resan i bilskolans folkvagnsbubbla glömmer jag aldrig.
Först fick jag som körkortskandidat snurra några varv i Norgatt-rondellen – den enda rondell som fanns i Visby på den tiden – nu pratar vi 1971 – dessutom 18 februari och vinter med snö samt isigt värre.
Det var bara att gilla läget att först försiktigt som Bambi på hal is ta sig in genom smala porten och ratta direkt till vänster för att mötas av Rackarn själv.
Uppkörningsbilen var just en sån där härlig gammal VW-Bubbla som jag ju provsuttit på plåten några år tidigare – bakom ratten kanske när motorn var av – annars gärna gömd i det lilla facket längst bak bakom baksätet!
Med den digra VW vanan undrar du säkert hur det skulle gå… eller rulla på… skulle jag bara kunna följa luggen!?
JO DÅ – Rackarbacken klarades av rackarns så bra – och sedan dess känns aldrig den backen det minsta jobbig – snarare precis så romantisk som vykortet här uppe visar – men helst går jag ju till fots där!
Lite längre in i staden på Sankt Hansgatan har jag många gånger passerat det fina valvet utan att skrapa i vare sig väggarna eller taket.
Var nämligen packmopesbud som sommarjobb på Tempo i Hästbacken och även med vinglande vänlig viktig last så är märkena i valvet gjorda när de stora lastbils varutransporterna gjorde intåg i innerstan och de då nyblivna chaufförerna glömde att deras stora skåp – bakom den trygga styrhytten – hade bra mycket större omfång samt mått än valvet!
Själv hade jag ju dessutom all last och lust framför mig på lilla flaket – vad kunde gå fel då!?
Jo en av Tempo-tjejerna hetter Lizzy – svårt att svänga ibland när du i henne var yr, betuttad & dizzy!
Då fick det tas till annan H J Ä L P !
Sista vykortet i den här minnes-samlingen är nog det som gör mig mest rörd… och samtidigt lite störd.
Det är mäktiga Kruttornet – första pusselbiten i ringmuren – på vänster sida på Strandgatan ser du det lilla rara rosa huset där jag som barn ofta var inne och hälsade på fina Moster Anna & Farbror Erik.
Anna var syster till min farmor som gick bort 1957 och min pappa fick liksom en extra mamma genom besöken här där vi även som barn alltid blev så trevligt välkomnande och huset samt den lilla trädgården var verkligen som ett sagohus.
Så fina ljusa minnen när jag ser detta kort… men idag är verkligheten där i fritt förfall… i alla fall när jag passerade där senast. Levande innerstad – jo jag tackar!
Väljer att spela den här ”moderna huslåten” för Anna & Erik – vill att de ska slippa se eländet från den plats där uppe – högre än K-tornet – de nu fint befinner sig i vacker vila.
Madness – fast att bli galet glad av!!