Jag har alltid – ja ända sedan jag var en liten sork – varit fascinerad av träd, de vilda i skogen eller landskapet – men även de i anlagda parker eller fint formade alléer på landsvägen eller i stan.

Det började i sagovärlden och visst längtade jag i smyg till Nicke Lilltroll vid Trollberget – där mådde han ju så grankott.

Klicka & Lyssna ⇑

Själv satte jag först skogsruvande framför radion – var ännu för rädd för att bege mig ut där på riktigt i Storskogen … mossan fick vackert vänta.

Skulle bli ändring på det när jag blev med i Vargungarna – gick tassande kvickt från yngling till ylning!

Då hojtade ljungen till käckt till i skogen…

…då blev det plockepinn med Skojterna – det var redo roligt!

Men den där Skogsmulle som försökte bräcka Bysen genomskådades snabbt – såg ut som morsan i en allt för trång maskeraddräkt som bara låg och latade sig och störde oss ungar där i det fria.

Foto: https://www.friluftsframjandet.se/

Andra figurer dök upp och försökte påkalla min uppmärksamhet… …mer som plojpersoner eller maskotar – men lite skoj, satir & humor gör väl ingen skogstokig!? 

Bara skogsarbetarna klär sig snyggt så finns det väl hopp om att inte allt blir kapat!?

Men egentligen behövs inget extra attribut där bland de mysiga mäktiga träden – de klarar sig liksom själva och har verkligen mycket att lära oss människor.

Vi måste se till – för hela klotets bästa – att även superkrafter kan sina om vi människor är fööööör träskalliga.

Lite vetenskap på det:

Klicka gärna på bilden för att titta ⇑ – eller använd koden här ⇓