Att vara ute och vandra i skogen… eller som här i 2,5 kilometers spåret nära där jag bor, kan vara och ÄR rena poesin!

Foto: Glada Gotland

Ja här är det förstås lite onaturliga tavlor samt speglar utplacerade… kanske för att vi som befinner oss ute i spåret skall kunna spana in att ”vi går, står – och har rätt hållning” !

Hursomhelst så stannar jag till och går närmare för att till min glädje se att jag får med mig några vackra handskrivna ord på vägen.

Foto: Glada Gotland

Just det här med myrstack får mig att titta lite till höger och där finns en fin sådan som speglar sig själv i solen som tillfälligt smugit sig fram genom den senaste tidens dis & dimma.

Foto: Glada Gotland

Det ligger en rätt så ung tall som trillat rakt över/i den – men myrorna verkar inte bry sig och har byggt på ”som vanligt” i sin ständigt flitiga skogsbestyr.

En tanke som slår mig är ju om nån av myrorna är poesisugna och har varit uppe i nåt av tallarna med fina budskap att själsligt ta till sig innehållet – tror tyvärr nog inte det.

Är då glad att jag fortfarande är en nyfiken sork och tar mig tid att kolla in vad mina medmänniskorna vill visa… men visst duger en vanlig tallskog också den liksom förtrollar ju naturligt.

Men extra befriande livsinfo av denna sort ger ju inga myror i huvudet i alla fall.

Sedan är det ju tillåtet att även tralla i skogen – ända in i barken.