En lunchutflykt – denna gång med hjälp av bilen – ut på Furilden så långt det går att komma österut på den mångfacetterade lilla ön.

Många gupp i gruset där asfalten slutar vid Fabriken, så lugnt och varsamt med gasen samt tur att lacken vant sig att gilla allt vägdamm åhh liksom lyckligt le av lera.

Just här där vi lät bilen vila kunde vi välja på alla väderstreck när vi valde vårt lunchställe.

Lunchen då… skulle kunna bli musselsoppa, nja små små små skal i massor fanns det i alla fall, men medhavda pastan var alldeles utmärkt, si si.

Det knastrade läskande och lite läskigt under skorna – måste testa barfota vid sommartillfälle kan ju vare nyttig peeling – undrar vad Tina på fotvården säger då!?

Nu har du säkert observerat de två små öarna som ligger där utanför österut – de heter Lilla & Stora Grauten = stenblock på svenska.

Men när det gäller gotländska uttryck är det ju svårt att vara stensäker – det enda säkra är ju att det är bländande vackart!

Precis när jag säger & känner det så vackert i min glada gotländska själ… så vänder jag mig om… och där ligger en riktigt stor & stendöd säl.

Får hoppas den hann med ett fint liv med sitt säl-sällskap här i blöta Östersjön och njöt liksom jag att i frihet få traska… eller i alla fall plaska!

Fortsätter upp mot land där stock gör grovjobbet för att visa att du ser mer när du här lugnt och stilla promenerar på både grus och gräs.

En och annan EN vill växa och bli än längre – liksom för att nyfiket se mer av det sköna – till och med skuggan gillar läget!

Så ser jag fina fjädrar… och börjar fullfjädrat fundera… är det här kanske Påskön!?

Eller har jag blivit lika snurrig som vindkraftverken där borta kring Smöjen!! 

Samtliga foton: Tisdag den 2 mars 2011 Glada Gotland