som är allt utom uppstoppad och/eller stoppad – du skuttar omkring med ett leende för att få oss andra att just le – när kom du på det här fina budskapet:
”Det är fint att se dig le” !?
Streetart har alltid fått mig att le. När någon har använt gaturummet på ett kreativt och finurligt sätt skrattar jag inombords. Så det här är väl mitt sätt att försöka sprida glädje.
Jag höll på med graffiti under min uppväxt, men att måla illegalt är jag inte längre intresserad av.
Så för lite drygt ett halvår sedan kom jag på att jag kunde sätta upp mina bilder på anslagstavlor.
Många gånger kom motivet att föreställa en kanin i graffitistil, vilket födde begreppet
Rabbitti
Du ger verkligen oss medmänniskor HOPP – att få oss att le, vara glada är ju viktigt när vardagen ibland kan kännas ledsam – är det så du tänkt?
Ja så är verkligen tanken, och det ger mig glädje när jag märker att andra blir glada av det jag gör.
Sen finns det väl också ett rätt egoistiskt skäl till det jag gör. Gatukonst tvingar sig på betraktaren, man får synas och det boostar ens ego.
Du målar färgglatt på återvinningspapper – är det viktigt att synas så ”försiktigt” !?
För några år sedan upptäckte jag att måla på wellpapp. Jag gillar råheten och dess textur. Ibland lyser kartongens räfflighet igenom, vilket jag älskar.
Dessutom har det visat sig vara väldigt tåligt och klarar av att hänga ute i väder och vind.
Sedan några veckor tillbaka har jag börjat jobba med toarullar som jag klämmer fast på stolpar,
”The Toapappersrulle Project”.
Tanken är att vara en glad detalj i gaturummet, en färgklick i det grå.
Du har ju ett vanligt mänskligt namn också – men verkar lite ikognito – är det en del av konsten utan att vara ”konstig”!?
Visst är det kul att vara lite mystisk. Samtidigt har glädjebudskapet inte riktigt nått fram till alla och vissa verkligen stör sig på det jag gör.
Så att vara lite hemlig är mest en strategi för att undvika onödiga konfrontationer.
Några av dina figurer är ju generöst andra motiv också – allt från knopp till snopp – du är verkligen inte blyg av dig egentligen – eller!?
Hehe. Ja att hänga upp en målning är ju både modigt och fegt.
Du riskerar en konfrontation i samband med upphängningen, men samtidigt står du inte där och möter reaktionerna från betraktarna i efterhand.
De motiv som hängs upp är ganska naiva och färgglada.
Samtidigt målar jag lite mörkare grejer på duk i ateljén med inslag av demoner och djävlar.
Vilka socknar är du nu representerad i och är ambitionen att liksom Ö-vriga Rabbisar finnas Ö-verallt!?
Jag har med mig bilder var jag än åker. Det är kul att synas. Det finns även kaniner upphängda utomlands.
På vilken ställe har du så att säga ”hängt längst” – och kanske blivit extra kaninkul uppskattad?
Rekordet är nog en elefant som fick hänga 4 månader på Coop Hemses anslagstavla.
En kanin hänger såvitt jag vet kvar på Visby lasarett sedan 3 månader tillbaka.
En annan hängde flera månader på en inglasad anslagstavla i Kräklingbo.
Andra ställen har de varit väldigt noga med att riva ner mina bilder och städa sin anslagstavla.
Sen finns det snälla fina människor som upplåtit plats vid sina fastigheter för mig att hänga mina kaniner. Det känns kul och hedrande.
Finns det möjlighet för eventuell LE-spekulant att ge dig en slant, morot, och få ta med motivet hem till sin egen rabbishåla?
Att hänga upp en målning på en anslagstavla öppnar ju upp för vad som helst.
Den kan ju bli omhändertagen och hamna i någons hem eller så blir den nedsliten och hamnar på kaninkyrkogården.
Att hålla på med streetart handlar om att ge utan att kräva något tillbaka.
Men visst har jag en hel hög med tavlor som väntar på att ställas ut och hitta hem.
Har du nån riktigt färsk formad kommande Kaninmålning av dig som ännu hänger på tork som vi kan få en leende förtitt på här!?
När du nu skapar – vilka Kaninlåtar eller Rabbis-Rockgrupper alternativ annan rivig morots-musik spelar du gärna för att få än mer inspiration?
Just nu är det barnen som bestämmer all musik, så det blir antingen Kokobäng, Babblarna eller Smash into pieces.
Men jag försöker alltid hitta någon mystisk musik till mina händelser på Instagram.
Många kopplar kaninen som symbol till något sexuellt. Jag ser det mer som något drömskt, magiskt, psykadeliskt.
Jag tänker på Alice i underlandet, påskharen, eller hur trollkarlen drar upp kaninen ur sin hatt.
Men en märklig kaninlåt av ett kaninband är Sleep Party People med ”I´m Not Human At All”.
Jag har även använt mig många gånger av delar i låten ”Asshole Vote” med bandet Necromonkey.
Vem är annars din största härligaste förebild i din skaparprocess?
Det är svårt, men strävan är nog att inte ha någon förebild, att hitta sitt eget uttryck.
Jag försöker att inte tänka så mycket. Bara göra och så får det bli vad det blir.
När jag växte upp fick jag ibland tag på Sveriges då största grafittitidning UP Magazine/Underground productions.
Då brukade jag rita av och härma Stockholms bästa grafittimålare.
Gatukonstnären Akay och hans projekt Akayism tyckte jag var coolt. Där han klädde främst hela Stockholm i affischer för den påhittade ideologin Akayism.
En annan konstnär som jag verkligen fallit för är Johan Carlzon sångare i doom/sludgemetalbandet Abandon.
Fantastisk och ångestfylld musik och lika mörk och uttrycksfull konst som prydde alla skivomslag.
Tyvärr gick han bort 2008 mitt under inspelningen av deras sista album The Dead End.
Sist men inte minst – vad tycker du vi vanliga ”tråkmånsar” kan göra för att sprida än mer leenden samt glädje åt oss själva och positivt smittsamt mellan varandra?
Att tänka att mångfald alltid berikar. Oavsett om det gäller i en grupp med människor, eller om det gäller en stadsmiljö.
Sen kan man ju alltid följa mig på Instagram på kontot detarfintattsedigle
TACK för den inspirerande LE-vande Rabbitti Kaninen så Glada Gotland tillsammans med Rabbis Records sätter igång en morotsvänlig svängig låt att LE till!
När jag växte upp fick jag ibland tag på Sveriges då största grafittitidning UP Magazine/Underground productions.
