…tycks vara en ständig sysselsättning i livet. Så även i mitt. Men helt plötsligt infinner sig det jag spanat efter och jakt och jäkt kan ta paus. Men riktigt bra är det kanske ändå inte, kan ju finnas något ännu bättre runt hörnet. Sådant kan kallas utveckling och förbättring eller rent av dumhet, ja inte att utvecklas och sträva framåt att våga vara nyfiken är det väl inget fel på. Men när det gäller harmoni och kärlek så infann sig den där så påtaglig varmt och klart bland blommor och bin, behöver jag säga Mmmmmmmmmmmmmmer!?

Jag stod där i min lilla trädgård

där växtligheten frodas och doftar så gott samt humlorna som surrar så skönt, ja även ett bi flög förbi. Humlorna flyger i flock så målinriktad till den blåa farligt vassa tisteln, vass men inte vissen och vist förvissad om vindens vackra viskningar att de skulle pollinera den ännu mera.

All växtlighet i regnbågens alla färger

där i vårrabatt glänste extra fint och väntade hoppfullt på deras tur…

– ”Vi är också härliga och ofarliga”

fyllde de i med sitt klorofyll precis som om jag nu inte visste det men kanske missat att visa min uppskattning.

– ”Bzzzzz”…

…hummar nu en av humlorna utan att hymla tätt intill mitt öra, ja den landade och stannade till en stund på trappen för att liksom vilja tala ut!

-”Kom här skall du få höra”

fortsatte den härligt humligt lite hemligt…

–”Bzzzzzz…jag kan flyga och har inte en för tung kropp som många människor tycks tro – jag är lycklig i min passion och det är tack vare alla mina humlepolare som lyfter mig opp!”

 Rena poesin i mitt öra fick jag höra

och så sant som det Bzzzzade fram genom denna lilla insekt och alla andra bevingade vänner så kommer jag till insikt att min glädje är inte bara blir min egen utan jag delar gärna med mig varmt vänligt till alla bara genom att lyfta lite extra på mina egna vingar och le lite ärligt med mina läppar och till alla jag möter glatt säga

– ”HÄPP” !