Jag får en spontan fråga från en nybliven tonåring i släkten om min hälsa
– Hur mår du egentligen!?
Vet inte varför denna fråga kom – kanske har hon varit utsatt för vuxna med krämpor som klagat i ett – eller att jag ser blek och grå ut!? Det skiljer ju trots allt 50 år emellan oss.
Svarar snabbt och rappt att jag mår utmärkt, inga krämpor och att jag är glad och när du är glad så mår du automatiskt alltid mycket gott. Dessutom känner jag mig färgglad både vad beträffar hår och hud!
Det kom lika spontant ur min mun som hennes fråga för så är läget i min kropp och själ, en härlig harmoni med leendet på mina läppar.
Hon tycks vara mera än nöjd med mitt svar och vi skrattar oss lyckliga!
Det är klart att jag kunnat varit mer besvärlig och sagt att jag har förbaskat ont i min vänstra lilltå – har liksom tappat mer än känseln där. Men utan känsel så känns och nämns den inte – jag njuter av alla delar som finns kvar. Den stora blå är dessutom läkt sedan länge. Inga fler snedsteg tagna!
Det är så lätt att alltid leta efter fel och brister – jag kan också som vuxen och luttrad ifrågasätta vissa saker i livet som ter sig obegripliga – men vi får aldrig glömma att njuta av det glada som sker i livet, att känna den glada makten ta över kroppen är världens bästa känsla.
Hörde på lokalradion om en grisbonde som så trevligt och med glad knorr i intervjun kramade sin nyfödda griskulting som tillsammans med alla sina svinsyskon fick fara omkring tämligen fritt i hans stall – pigga och glada kultingar.
Han konstaterade att de blev lyckliga då och att köttet smakar bättre då. Så nu hoppas jag att det blir en av hans glada grisar som snart hamnar i min inköpskasse och som blivande skinka på mitt julbord.
En glad gris med mycket spring i benen som då ligger still och ger ypperlig smak från sin bak. Undrar om den var härligt hjulbent!? Garderar med en God Hjul!
Den frågvisa Tonåringen kom senare med fina upplysningar om den nyss inköpta godispåsens (för kommande Halloweenbruk) att de i skolan minsann lär sig att vissa sorter var gjorda av löss! Snacka om aptitretare – men nog skulle nyfikna fingrar provsmaka ändå. Ge lössen en hjälpande hand!
Jag kunde i alla fall jag vuxet konstatera att ”godisaffären” måste missat rättstavningslektionen i plugget, eller glömt bort korrekturläsningen för det fattas helt klart ett s i reklambladet. Lössviktsgodis ska det vara!
Nu släpper jag löss – förlåt, jag menar loss och kastar mig över godisskålen jag med – men ser naturligtvis till att spara till Halloweenspökena.
Kanske kan jag skrämma dem i min tur men min nyvunna fakta om godisets (h)ärliga innehåll – då kanske de blir skiträdda och springer snabbt ifrån min glada godisskål – Happy Halloween!
