På självaste Nobeldagen med en hyllning till alla fantastiska vetenskapskvinnor & män så vill jag försöka hitta några fina minnen i

M i N N E S L U C K ♥ N  10

Då fastnar jag i det som bär mig framåt i livet – i musikgrupper – som kommer och går… och det här är kanske ”bara” en efterrätt på en lovande Nobelmiddag men Cranberries framträdande i Paris av annat skönt skäl med låten Promises är mig så kär.

Den handlar väl kanske mer just i kärlekens värld av lek & svek… men alltid längtan, löfte efter fint smek för mänskligheten bästa.

Dolores utstrålar sån härlig känsla med sina bär i bandet – och fasen vad jag längtar tillbaka till ett Live-framträdande – på riktigt!

Behöver inte vara så stort som här i Paris – duger gott med en svettig källarlokal och/eller maltstinkande pub där skummet yr – med nån lokal grupp som gör så kroppen får högre härlig naturlig puls och vi in i tonparadiset flyr… utan bestyr!

Okej sitter sött & gott med ett glas tranbärsljus framför högtalarna i hemmet – på HÖGSTA VOLYM – med djupaste röda rara smak & färg.

Dolores ♥ …jag kommer aldrig glömma dig.