Tidigt i våras
under en motionstur (!)
Foto: Region Gotland
vid besök i Visbys södra delar kring Tallunden så:
-
tappade jag oturligt
-
slarvade jag bort
-
sprang svettigt ifrån
-
blev bestulen av
-
var mer än vimsigt yr
-
tålde ej stadsluften
- åts upp av den grusade gången
-
noll koll på farorna i stadsmiljö
-
visste inte var jag var
-
slutade tallarna tala till mig
-
sprang på tok för fort för … kort!???
Det var mitt lilla kortetui –
där för säkerhets skull – mina ”viktigaste” kort befann sig – alltså betalkort, körkort samt kort för några av de matiga daglivaruhandlarna.
Varför hade de fått ett eget etui
kan jag ju undra (så här i mogen eftertänksamhet) för mobilen är ju verkligen en sak som jag sällan släpper vare sig ur hör- eller syn-kontroll… där låg de ju ”tryggt” förut!!
Men borta med vinden denna stilla vårdag
var hela samlade bunten om dessa 4 skitviktiga kort som behövs för att klara vardagen (utanför motions-streckan)!
Jo i mål blev jag mållös
när jag kom på att ”de fattas mig” – så ut på samma söder-strecka igen och igen och igen – jag tröttnade efter minst tre trevande turer till då mina ögon fick glo på varje millimeter där jag klantat mig fram.
Hopplösheten och kortens viktighet
gjorde att jag snabbt fick göra viktiga beslut och polisanmäla min förlust, spärra mitt betalkort samt kontakta Transport Styrelsen/Trafikverket för ny körkortshandling.
Det kostade mig några runda papperspengar
samt bevakning och hemska tanke på att där ute så kanske nån gick runt och låtsades att ”upphittaren” var jag!! Huuuu!!
Kortetuiets namn är FEEL –
nu var ”känslan” bort – men så kom ett brev från Polisen på Posten med beslut om utlämning till ägaren!!
Så nu kom känslan
(FEEL) verkligen så skönt överraskande tillbaka efter sin fria frestande utflykt… som ingen kotte försökt leka eller busa med.
