Så var det över för den här gången – valvindarna har piskat – skummet har yrt.

Folket har fritt fått lägga sina röster – för en del känns resultatet riktigt tungt…

…nästan som ett bombnedslag eller sänke så hårt och svårt.

Andra njuter fullt ut men står kanske lite krokigt efter lång väntan på sin tur  – nu så malligt barrigt som gamla tallar som pallar i vinpinade natur.

Den vackert vajande vilda nyponbusken med röda kliande bär har dock fått en mycket brun vissen gren som bihang. Nu större risk än någonsin för oss alla att fastna i en fult farliga taggar och tvingas att lyssna när de konstlat konstigt tuggar.

Men naturen gör mig så glad – och så stolt att  jag i full frihet flyger fram och kan att visa upp dess mångfald för mångfaldiga vakna människor utan agg eller som fallit in i duperad sömn av en Törnrosa tagg.

Så länge leve alla härligt öppenhjärtligt kämpande humanister och jag fortsätter att vara världens lyckligaste naturist – men blyg och diskret som jag är –  skjorta & byxor jag bär 😉