Svettiga tankar från barndomen kommer när jag på mitt besök ner till Visby lasarett hinner titta till kalkugnen där jag/vi lekte som barn. Uppväxt på Stjärngatan så ”hängde” vi ju så mycket på det vackra spännande Galgberget.

Fyndat på en loppis ett så fint vykort och försöker hitta vad då den aktuella akvarell-konstnären S. Palmqvist såg – och ser såklart att det växt en hel del sedan dess och liksom gör så den vyn försvinner i vilda grönskan mer och mer.

Foto: Glada Gotland

Kliver med friska ärliga (!) steg bort till Galgen och kan läsa att det var fri utsikt från innerstan bortåt hit – så Visby-medborgarna kunde se vem som då bokstavligen misskötts sig och blev hängda där – för sista gången – rolig eller ryslig rättvisa – du får själv välja vad som verkar mest avskräckande i rättssystemet.

Foto: Glada GotlandFoto: Glada Gotland

Just då kommer Gotlandsfärjan rosigt tjusigt inöver lugn Östersjö mot Visby hamn med en ny last med nyfikna resenärer (du ser väl lilla målinriktade pricken till vänster om nyponrosen) som alla vill uppleva ön på sitt sätt – hoppas de hinner och hänger med i svängarna som ju anno 2021 spinner från hurtiga app till kalkstens historiskt-slapp.

Foto: Glada Gotland

Verkligen tuffa heta tider då – uppvärmd i kalkbruks-hantverket låg ju tempen härligt högt – vadå föööör varmt idag!??

Kalkugnar är ugnar för bränning av kalksten till kalk.

I ugnen upphettas kalciumkarbonat till 1000–1100 grader, och bränns då till kalciumoxid (bränd kalk, packsten, osläckt kalk).

Därefter släcks den brända kalken med vatten, varvid kalciumhydroxid (släckt kalk) bildas.

Rar svalkande Rock på det i hettan!