Okej, jag är inget mattegeni – fick räkna med bråk redan i småskolan och det var mer minus- än plusposter.

Men jag överlevde divisionen och lärde mig till och med spara en slant då och då … i spargrisen.

Men ibland när det blev grymt tomt i lilla pojk-pungen och godis-suget för starkt fick hammaren tas fram för att kolla att kopparslantarna inte ärgat.

Nuförtiden så har redan småspararna garderat upp sig med inköp av lämpliga grisar med rätta verktyg greppbart direkt – grymt bra uträknat!

Jo jag gjorde många försök att få ordning på balansen och läste såklart den utmärkta tipsen genom myntmoraliksa Spara & Slösa i Lyckoslanten.

Ett utmärkt magasin utgivet av Sparfrämjandet som på ett effektivt sätt fick oss slösaktiga att må tjyvtjockt – hur gott än godiset var.

Men visst är det lite småsjukt nu när vi i andra generösa magasin idag  kan läsa om att det är självaste sura Slösa som fick jobbet som högste chef för fina banken.

Nåt fuffens efter tre var det på tapeten eller i valvet redan när denna kassasuccé klassiker skramlade högt 1968:

Var är glada Spara är undrar orolig!?  Blev hon ”bara” en fattig trubadur… eller var det kanske tur… såna gör mig rikt lycklig när tonläget är som sämst.

Jag undrar om hon kallar sig Simone nu, vår kära gamla Spara… här tar hon ton för … sanningen! Men visst behöver hon liksom vi alla fortfarande hjälp ibland så vi går på rätt väg============

========fint fördelat & hjärtligt tillsammans!

♥