Livet är som en enda stor mätsticka och ju äldre vi blir ju mer så tycks millimetrarna bli allt viktigare. Ja, det är ju i alla fall ett ständigt dividerande med dessa mm när det gäller den somriga blöta delen av den vuxna väderleksrapporten. Vem är värst i landet? Regnmätaren får ibland ta emot en liten del här i vår trädgård, men det är alltid någon som verkar ha mycket mer millimeterskur… men jag blir inte sur, är glad att växterna får en naturlig tår hur lite det än är i mätglaset! När jag skriver det här känner jag och ö-marken omkring mig mer som en torrboll så det är dags att gå över till nästa mätning…

…för när det gäller dryck så är det helt plötsligt centiliter som räknas, ja till och med liter när det är större krus, flaskor eller bag in box som är i farten. Här mäts dock inte det som faller ner i en simpel regnmätare utan nu är det promille som räknas om du nu tänkt dig ratta hem. Själv dricker jag aldrig mer än en (1) öl men pinkar alltid två, vad det nu kan bero på. Blåst på blåsan är jag, har svårt att hålla tätt, men lika rakt som lyktstolpen kan jag stå men aldrig är jag dock på lyset. 800 kronor kostar den upplysta stolplektionen.

En centimetermätning som var väldigt noga och en kombination till absolut minsta millimetern och jag aldrig kommer glömma var den när vi fyra (4) syskon systerligt och brodeligt skulle dela på ett paket ½ liter vaniljglass.  Ja några fler spännande smaker fanns kanske i butiksfrysen men detta var som stod sig till buds i vår glassfest. Nu var det skolans linjal som kom fram och mattelektionen blev på riktigt. Åtta (8) ögon kollade noga på strecken och räknade så att rätt rad var inne för var och en av oss. Protester när den som hade äran att få hålla i kniven av oss alltid tycktes skiva till sin fördel och blev en egocentrisk retsticka i stället för opartisk mätsticka och påstod att vi tre (3) minsann räknat fel. Men det arga smälte snabbt bort och vi njöt av den kalla budgetvaniljen och till och med den gamla trälinjalen fick sig ett gott nyttigt avslutningsslick!