Hej Claudia…
…Hae-Young Kim.
Gott Nytt År …hur går det för dig med ”ditt nya liv” på Gotland, från mode till ett annat läge!?
Det går bra men det är lite fattigt, eller snarare student-igt. Jag har ett litet frilansjobb men det har inte blivit så mycket av det eftersom jag pluggat och pendlat till Stockholm en massa. Det nya livet är väldigt härligt.
Att arbeta med en sak som inte synkar med ens etiska kompass kan vara väldigt trist och det var så det kändes under de sista åren av mitt jobbliv i New York City.
Jag odlar dessutom här och älskar det, bygger på mitt hus och känner att jag fått en chans till ett nytt liv och sammanhang.
Gör du vad du själv vill nu – och vad mer exakt är det du sysslar med?
Ja, en av de mest fundamentala insikterna jag fått är att en måste trivas i det en gör- det är det som håller oss friska och glada.
Jag vidareutbildar mig för att jobba med hållbarhet och vill försöka sprida omställning och permakulturens principer så väl jag kan.
Det är en livsstilsomställning som jag själv går igenom just nu som gör mig väldigt glad och peppad.
Var det en slump du hamnade på ön – eller varit här förr och ville testa ”på riktigt”?
Min syster har bott här i många år. Hon driver en yoga-och fredspraktikskola på Södertorg i Visby och jag har under alla år kommit och hälsat på henne så jag kände till Gotland.
Jag tycker väldigt mycket om att det är överskådligt men inte jättelitet. Och det är så vansinnigt vackert här! Enda platsen jag kunde tänka mig att komma till när jag behövde åka hem till Sverige.
Nåt som du saknar från ditt tidigare liv – eller känns det som alla bitar fallit på plats?
Jag saknar mat av olika etniska ursprung. Kinesiska nudlar lagad av kineser och mexikansk taco lagad av mexikaner. Men det är en baggis.
Annars saknar jag faktiskt inget utom mina närmaste vänner som är kvar i NY.
Din familj här – är det du och Diba som är – en vad för sorts hund – som bor i Visby!?
Min familj är Diba som är fyra-små-raser, chihuahua, papillon, dansk-svensk gårdshund och italiensk whippet.
Min syster som sagt – Föräldrarna bor i Stockholm och en storasyster i Malmö.
Foto: Claudia Hae-Young Kim
Där du bor har du satsat på en unik värmekälla för att slippa frysa – berätta gärna mer om den spisen!
Den är husets hjärta! Byggd av Peter och Tanya Östberg Pavlova som har Ekonomka Murspisar i Boge.
Den är både vacker och väldigt energisnål och har en fantastisk sittplats så att en kan värma rumpan när det är kallt.
Den har även en stor häll så att det går att laga mat på den. Vilket hantverk!
Hur har du blivit mottagen här på ön av grannar och nya vänner?
Svårt att träffa folk i min ålder utan att gå till ett jobb eller skola tycker jag. Jag är också ganska introvert så det är inte jätteenkelt, men jag jobbar på det. Jag är inte så snabb på sånt och har slutat ’gå ut’, vilket kan försvåra processen.
Jag har fina grannar men inga som blivit vänner, än. Några vänner har jag dock hittat i stan. Och i Fårösund, där mitt ofärdiga hus står, blir det nog jättebra.
Jag är lite av en enstöring och gillar nördar. Det ser ut att finnas en hel del fina såna däruppe, haha!
Nåt som gjort dig riktigt kall?
Hm. förstår inte frågan….
Men om du menar nåt som gjort mig riktigt ledsen så kan jag säga att jag blir kall ända in i märgen när nån tant eller gubbe säger att jag ska åka hem till mitt land, min jävla utlänning… då känner jag mig både hjälplös, tom och kall.
Du engagerar dig mycket för att få fler att stanna i Sverige – berätta gärna om ditt engagemang!
Mina föräldrar kom till Sverige på 60 talet. De blev väl mottagna och integrationen gick hyfsat bra. Jag hade privilegiet att få växa upp i Sverige och utbilda mig.
Jag anser att Sverige inte hade varit vad det är idag utan invandrare och att de-vi behövs för att det inte ska bli stagnation och obalans. Förutsättningen för ett levande samhälle är friskt blod som cirkulerar, precis som i en kropp.
Dessutom känner jag att vi som välfärdsland har skyldighet att hjälpa. Hur kan man stå och se på när det finns så mycket utsatthet? Hur kan Sverige skicka tillbaka dessa ungdomar? Det är ofattbart.
Det finns en vilja att ta hand om till exempel ensamkommande på gräsrotsnivå, men en lagstiftning som blir mer och mer snårig och exkluderande, och de lagar som skrivs instiftas av människor som inte ens träffar de här unga killarna och tjejerna.
Hela samhället präglas av ett avstånd mellan staten och folket som även här tyvärr syns tydligt. Jag har många åsikter om det här men känner att jag inte har tillräckligt mycket tid.
Sen december bor en ensamkommande kille hos mig. Det är ungefär det jag kan göra just nu men när jag är klar med utbildningen i juni så kommer jag säkert att hitta nya vägar att hjälpa.
Hur har det blivit så hårt och kallt hos vissa grupperingar när det gäller att visa mänsklig värme – vad är grunden tror du?
Jag tror att det är klyftor. Ingen eller dålig kontakt gör att folk avskärmar sig och skapar vanföreställningar om andra grupper. Det är lätt att demonisera andra. Och med en press som tyvärr är beroende av att dra in pengar för att få överleva så är det sånt som låter snaskigt som får stå överst.
Vi får verkligen inte glömma att kriminaliteten på 60-talet var lika hög som den är idag men att det KÄNNS som om den aldrig varit högre för att det är allt vi får läsa om. Det skulle göra gott att få läsa lite mer om miljö och klimatlösningar istället, och glada positiva saker som folk gör. Men det säljer nog inte.
Sen är folk som är fattiga fattigare än förr -de rika är rikare än nånsin och styr von oben, eller kan dra sig tillbaka i sina bubblor.
Annars hur upplever du samhällslivet i stort – är det som ett sprakande modeplagg – eller är allt svart/grått och trist?
Nja. Just nu är det många tråkiga saker som händer men också mycket bra. Inte säker på vad du menar med samhällsliv? Jag tycker att det finaste vi har i Sverige är folkhögskolorna och folkbildningen, och naturen.
Efter 8 år i USA tycker jag Sverige fortfarande känns progressivt och att socialismen trots dess minskande styrka varit det som känts som att komma hem.
I USA kostade allt kolossalt mycket och inget var gratis trots skatter och höga sociala avgifter.
Det fanns ett hets efter pengar hela tiden som fick tempot att gå upp och lämnade ingen tid till eftertanke. Man ska inte leva för att jobba för att kunna betala räkningarna. Det är inget liv.
Jag upplever samhällslivet här på ön som en färgblandning men inte svart eller grått, men vet att jag långt ifrån ser alla sidor av myntet.
Hur lyssnar du på musik – några favoriter!?
Jag lyssnar på Spotify radio. Gratisversionen med reklam, det är förfärligt.
- Philp Glass
- Bon Iver
- Brian Eno
- Rhythm & Sound
Ganska sällan, ofta i bilen. Annars gärna spelningar, allt möjligt.
Vilken låt går du och nynnar på ”till vardags” just nu?
Ingen speciell. tyvärr under julen blev det nåt så hjärndött som Feliz Navidad, en hemsk jullplåga som alltid spelas på shoppingcentrum i USA.
När och vem såg du Live senast?
- Daniela Dahl,
- AFT
- Clara Strauch
och några till på Langska Huset på annandag jul.
Hur upplever du det gotländska kultur – & musiklivet?
Det lever! Och det är verkligen roligt. Tyvärr gör nedskärningarna på folkhögskolorna att det finns en risk för att den tappar mycket, men vi får se.
Hur ser dina planer ut för nya året – några spännande mål du vill uppfylla?
Isolera mitt hus! Och planera mina odlingar för att se hur pass mycket jag kan självförsörja.
Försöka sprida glädjen i återbruk. Finna lugn i naturen och gosa med min hund.
Vilken värmande ”nyårspresent” vill du ge till dina alla dina vänner – och kanske de du inte känner?
Min nyårsklapp är ett återbrukat plagg-som känns nytt och passar sin bärare så det får bäras och slitas länge.
Foto: Tradera