Nu när jag tuggat om och på bananer i två omgångar (läs Rapport från en Bananrepublik del 1 & 2) är det väl dags att blanda ut det hela och fixa en mer komplett kompott.
Att band i slutet på 1960-talet antagligen hårt missbrukade annat än frukt är helt klart, men de njöt av dem i form av sina bandnamn i alla fall.
Tänker mig att Moby Grape faktiskt också mumsade vindruvor som bara den. Eller sörplade nytrampade sådana vid psykedeliska picknickar på nån skön sagolik sandstrand!
De spännande eller spänningsfyllda plommonen från The Electric Prunes gav mardrömmar vid för hög konsumtion och de hade ”…too much to dream last night” mest hela tiden.
Lemon Pipers var inte alls sura och pipiga utan slog glatt på sin”Green Tambourine” och ville verkligen att vi skulle lyssna när de spelade.
”Ska vi plocka körsbär i min trädgård?”, frågade Ann-Christine Bärnsten lite småfräckt i Melodifestivalen 1975. För visst ville väl A C B mer än så om du kollar in den lockande trädgårdstexten lite extra noga:
Om vi tar ett hopp till 80-talet så var det mer modemedvetet och sofistikerat när Kid Creole and the Coconuts ville att vi skulle slå knut på oss själva och lära oss dansa salsa med mera svängande tropiska takter.
På tal om kokosnöt så var det ju Povel Ramel, eller möjligtvis Povels son, som inte fick upp nöten och mycket blev demolerat i Ramelska hemmet.
Så pass upp – även om en fruktsallad ser mycket inbjudande ut så kan det komma mycket förstörelse i dess väg!
PS: Efter denna fruktstund så får det vara paus från vitamininjektioner ett tag, nåt helt annat muntligt skall det tuggas om nästa gång!