På sensommaren var jag ute och plockade blåbär på fina smakrika Fårö.  Det var gott om dom säsongen 2020 så jag slapp att ensam i blåbärsskogen gå.

Ja du känner säkert till Alice Tegnérs text från sångboken:

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
– Bara jag slapp att så ensam här gå!

För min personliga del var det inte blåa läppar som det blev – men väl tummen, ja tröjan var blå från början – tro nu inte jag rullade runt föööör mycket och lågt risigt till. Jag har spindelben!

Hur som helst är det ett gott konserverat minne som plockas fram då – eller rättare sagt fram ur frysen – för många goda bär blev det att njuta av i filen eller på gröten då & då. Ja till och med på efterrätten när sötsuget är framme!

Foto: Glada Mmmm

Det som hände idag för att friska upp det blå minnet är att en NY blå tumme dök upp… jag hade som vanligt ”lite otur” när jag skulle tekniskt planera för att prova en utskrift på den nya moderna skrivaren…

Foto: Glada Mmmm

…kanske var tur att jag inte fastnade med det numera riktigt rikligt lååååånga håret & skägget – hur hade då kunnat gå. Snacka om blå känsla!

Får göra som hus-gitarrist-artisten – spela mig flinkt ur knipan och plocka fram andra gott fint färgade bär ur gömmorna!