Hej där lille tecknaren

– kan du berätta hur du kom in på paletten och vidare till… konsten!?

När jag var liten fick jag papper utav mamma,

av min pappa fick jag pennor, svarta, gula, blå.

Och jag satte mig att rita med detsamma,

krumelurer, streck och ringar, runda, stora små.

Men vilka motiv blev det sen då!?

Jag rita vovvar,

jag rita kottar,

jag rita blommor, älvor och prinsessan Gull.

Men när jag hann till tummeliten,

blev jag less på hela skiten,

och så rita jag en gubbe som var full.

Oj – vilka drag tog du dig till då så konstnärligheten kunde flyta på!?

I skolan fick jag tidigt lilla a i teckning,

fröken sa till mamma att jag hade sån talang.

Medan andra levde bus och fick uppsträckning

blev jag ensam föremål för hennes komplimang.

Jag rita vaser,

jag rita äpplen,

och fröken skrockade och log bak sin pincené.

Men det blev annat ljud i draken:

När jag rita henne naken

och gav rättvisa åt baken, fick jag C.

Aj då – vad fyllde du då på med i ditt fortsatta tecknarliv!?

Sen i en tecknarskola gick jag tre säsonger,

lärde alla slags finesser morgon, middag, kväll.

Det var glansdagrar i fyllda vin-flaconger,

det var studier i croquis med levande modell.

Jag rita armar,

jag rita knäveck,

varenda kroppsdel ifrån topp till suterräng.

Och när jag skuggat alla ställen,

drog jag korken ur putällen,

och sen vaknade jag i modellens säng.

Pinsamt – men hur ser din övriga dagliga k-karriär ut nuförtiden?

Numer som färdigmognad konstnär gör jag susen,

häromdagen hade jag min första vernissage.

Pressen rosar, och jag tjänar många tusen

på morbida abstraktioner, toner och collage.

Jag målar öden,

jag målar döden,

jag fångar stämningar i ångest, synd och skam.

Men när jag spyr på symboliken

ger jag fasen i publiken,

och så målar jag prinsessor och små lamm.

Tack Povel Ramel som sitter uppknäppt i sitt klätterträd utan skor åhhhh njuter av alla sina fullbordade verk!

Vill du lyssna på konst-snacket – klicka på skivan!! ⇓

Mer levande konst hittar vi från den ö-kända evigt unga P. Alten som hyllar tidningsmagasinet som fick in honom inom ramarna.

Blev en pastisch…   saknar tidningen MAD min största inspirationskälla.

Men MADonna själv gillar detta konstnärliga uttryck – bugar sig och ler!

Dock har Glada Gotland starkt sängskakande avslöjande bilder inifrån de etablerade konstnärs-lyorna…

… hur det egentligen går till med ”målandet” – det är knappt vi tror det är sant – men det räcker ju med ett lätt tryck för att det ska bli nåt… tok-stort!