På Van Morrison dubbel-vinylalbumet från 1991 Hymns to the Silence så finns tre låtar som gör mig extra glad samt ger mig behagliga tankar så här på Alla Helgons Dag.

Texterna/melodierna får mig fint att tänka på de som visat den vackra vägen i mitt liv… de kommer alltid finnas kvar även om de kanske fysiskt är borta.

Foto: Glada Gotland

1

Först fina All Saints Day som egentligen handlar om ett härligt möte i månaden maj som senare skall göras om på den här dagen till ära!

Here comes Sue and she looks crazy
Skipping down the hillside gaily
Looking like the flowers that bloom in May
Won’t you make your reservation?
I will meet you at the station
Won’t you come and see me, All Saints Day?

Du kan säkert tolka den som du vill – men att träffa en ”Crazy Sue” och vara lycklig mitt i livet när inget står sill är fint och ett nytt spännande möte att se fram emot på ”stationen” just i dag!

2

Så då till titelspåret på hela fantastiskt sköna albumet – där du verkligen känner saknaden av nån/de som inte kan vara här – när de är borta. När vi inte längre kan prata med varandra. Du frågar och du får inget svar. Men det finns i tystnaden…

Oh my dear, oh my dear sweet love
Oh my dear, oh my dear sweet love
When I’m away from you, when I’m away from you
Well I feel, yeah, well I feel so sad and blue
Well I feel, well I feel so sad and blue
Oh my dear, oh my dear, oh my dear sweet love
When I’m away from you, I just have to sing, my hymns
Hymns to the silence, hymns to the silence
Hymns to the silence, hymns to the silence

3

Ta mig tillbaka – låten  med så mycket känslor när du liksom tycker ingenting du upplever och förstår i nuet har nån mening – när allt kändes bättre förr.

Men lyssnar du riktigt noga njutbart mellan de tillbakalängtade raderna så märker du att att den stunden är sannerligen i nuet… i det eviga ögonblicket.

So good, so right, so right, in the eternal
In the eternal moment, in the eternal moment