Jag satt och funderade och filade på en text om lyckan att vara 66 – det sexigaste siffran i födelsetalen jag någonsin kommer uppnå. Känns 6koj!

Har den senaste tiden fått  fint dela med mig samt ta emot så mycket lycka från min omgivning – det är ju det som är… livet.

Jag mår mysigt moget, behaglig med erfarenhet och samtidigt känna en stor nyfikenhet på sådant jag ännu ej gjort eller kunna ge. Går alltid och ”lurar” på nåt nygammalt!

Fint också att kunna blicka tillbaka, till alla åldrar, som ju haft sin tjusning, en del i ett evigt letande men mycket finnande i form av platser, människor & ord som betyder så mycket.

Samt genom musiken – men – just då när jag letar efter låtarna att illustrera min text i någon slags tonglädje – som jag känner för mitt eget pågående snurrande vinylskiveliv

Så trillar den tråkiga nyheten fram att Magnus Lindeberg gått bort – också han modell 1952… varför skulle han gå NU!?

En artist som jag haft lyckan att följa från Paradiset – ja nattklubben hette så i Norrköping – där han tillsammans med Landslaget uppträdde.

En riktigt galen kväll där jag minns fiolspel från Maybritte Nicklasson och vissa lockades att leka Näcken och föll i poolen som fanns precis vid baren intill scenen. Riktigt blöt afton.

I bandet var lockiga lockande Lindbom herre på täppan vid sångmicken – men hela laget spelade i en taktfull division med mellanmjölks pop & svensktopp. Hej och hå skrålade vi bakom mjölkglasen.

Resan med Landslaget tog senare inte den vägen som Magnus ville – han ville ha egna äventyr. Utrymme för fler tankar bakom munspelet. Magnus Young.

Sedan lite mognare på prärievägen … varje litet steg… du vet inte vart du ska gå. Så sökande men ändå så känslomässigt hemma & träffsäkert.

Sedan tillsammans med fantastiska kompisar här på galet granna Gotland … där från gården i Grymlings min favoritlåt med gruppen som tar oss med på en viktig kärleksväg – väljer dock Magnus egen soloversion här … känns så ♥

Så kom Herr Cancer och släkte så snabbt alla chanser att fortsätta det som jag personligen upplever och stavas LYCKA… nu när vi bara är 66.

Glädjen att få blivit serverad så många sköna sånger och din sista leverans… skörd.

Jag är ledsen – Magnus gör mig  fortsatt varm och rörd.

Musiken finns kvar… lyssna om du missat innan alla dina egna varma viktiga sekunder försvinner.