Under en så härligt lyckad bröllopsfest, som jag och många med mig hade turen att få vara med om nu i helgen, så står jag och njuter av musiken från scenen där i bygdegården där glada spelmän spelar upp allt från vals till skönaste rockriv och det spritter till i mina ben ordentligt.
Då kommer en annan glad lycklig man dansande fram från festfolket och knackar lite försiktigt på min rygg och frågar artigt om han kan få föreviga mig tillsammans med sig själv därför jag är så väldigt likt Pär Mårts – ja en riktig look alike… tycker han!
Först förstod jag ingenting, har aldrig förknippat mig med denna hockeyprofil, ja varken Pär eller jag har dessutom någon hockeyfrilla men nu när jag så här dagarna efter kollar in lite fotografier på denna fantastiskt populära coach så visst finns det nog lite liknande drag med vårt höga fina hårfäste bland annat! Så är vi ju också nästan jämngamla!
Dessutom granna glasögon med liknande bågar, så det är inget båg! Men att vara likt någon behöver ju inte innebära att du behöver bära samma färdigheter, för meriterna som originalet har har verkligen inte jag – vilken iskall kille han är Pär, men oj så varmt hjärta för sina spelare, stab och sina vänner samt familj. Samt alltid kloka svar på sportjournalisternas frågande. Då blir jag förstås glad av att få bli jämförd med en sådan ödmjuk, enkel omtyckt person, vill gärna vara Pär här!
Här står jag i favorithörnet i mitt hem nära skivspelaren som jag låter snurra och ljuda ofta med en blandning av vinylmusik som gör mig lycklig. Fotot taget strax innan vi gick till festen utan tanke på att jag snart skulle vara jämförd – hänförd och lycklig blev jag av att J♥K fullständigt lyste av lycka!
Här står Pär på sitt favoritställe, i ett bås fullt med spelbara hockeylirare. Är vi lika till utseendet? Jag tar det i så fall som en komplimang!
Men när det gäller sport så har jag nöjt med mig böjd klubba av plast i en varm svettig innebandyhall, ja nu inte som coach utan kanske mer som släpande back eller nåt ditåt.
Och visst har jag varit med om att vinna nån match tillsammans med mitt lag men det var inte guldmedaljer som delades ut – snarare blåmärken där jag for fram, både på motståndarna och de egna spelarna.
Nu var det absolut inte av elakhet eller planering när det ibland sa P A N G och gjorde ordentligt ont, bara lite otur när jag sköt eller försökte finta! I idrottens värld har jag aldrig haft proffsambitioner, synd säger mina fans. Men roligt hade vi de säsonger som det var hålligång på den gula fast mest blåa innebandyplanen!
Min taktik att välja ut härligt svängande plattor är det dock inget fel på… så varsågod Pär den här spelar jag för dig!
– ”Tack Klärens – nu kommer det gå riktigt bra för grabbarna!”
Foto: SVT