Dags att göra sig ordning och beredd inför Popgiss omgång 2 som har fått rubriken som du ser här ovan. Då är det väl lika bra att rensa hörselgångarna med sådant som varit gångbart under årens lopp där just ljudet verkligen bokstavligt & ljudligt har varit på högsta topp, ja det fanns inte mer kvar att dra på vid förstärkarens volymknappsknopp – här återigen uppvridet till några minnesvärda lyssningstillfällen!

The Who  ”My Generation”

Hade hitintills ”bara” hör The Beatles ganska så fartigt tolka Chuck Berrys ”Rock n Roll Music” samt lärt mig snälla B-sidans ”If I Fell” utantill – men då räckte det med lågt påslag på ratten för att vara tillräckligt tillmötesgående.

Nu hemma hos kompis som bodde hos sina föräldrar i ett hus långt ute i skogen i Sparreholms trakten. (Södermanland 1965) Han hade eget rum där en trappa upp och han vred upp och lät Roger, Pete, John och Keith att visa att vi unga hade en egen generationsväg att gå. Ute i skogen brölade skogens konung sitt gillande.

Så klart dunkade den gamla generationen av sitt ogillande hårt i väggen och röt – ”Sänk volymen” men vi tuffade till oss och fortsatte högt ” … talkin´ bout my g-g-g-generation… ” ända tills hoten kom att vi minsann inte skulle få saft och bullar om vi inte löd!

The Rolling Stones – ”Get Off Of My Cloud”

Nu hemma hos kompis ”Bonsa” i Visborgstaden där hans mor var hemma och bjöd på varm choklad och bullar – fast vi hade livekonsert med 5 mannabandet  med hans fönster full öppet utåt gatan – vi ville ju likt grabbarna i bandet locka till oss många groupies.

De enda som kom var två poliser som helt plötsligt stod i rummet och bad oss myndigt sänka volymen – snälla mamma där hemma stördes inte tyckte bara det var tryggt och fint att vi var hemma och rörde omkring i chokladkopparna!

David Bowie –  ”The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars”

Här står det klart och tydligt på Mr David Jones omslag till denna utmärkta berättelse om uppgång och fall av Ziggy (1972): ”TO BE PLAYED AT MAXIMUN VOLUME” och det är klart att jag lyder och oj vilken njutning det är och alla detaljer ekar så skönt mellan väggarna under skylten K. WEST.

Tror kanske aldrig jag fallit så pladask som jag gjorde för detta mästerverk om jag ”smyglyssnat” – ljudet och låtarna är så ljuvliga, när det är sä här härligt högt till max, åh jag känner mig fortfarande som en sann Starman.

UFO – ”On With The Action”

På tal om högt så flög UFO verkligen ut genom balkongen så grannen på andra sidan gränden kom rusande och trodde det var invasion… eller verkligen att vi apat oss tillräckligt.

Det var ju bara snälla jag och min glada skivhandlarkompanjon som testade plattsortimenten och visst hade vi väl kanske också hinkat i oss någon kulturdryck, dock ej genom slang och vi var väl ordentligt på G till än mer action på byn, fast förhoppningsvis i något mer ljudisolerad bur eller lokal enligt granntantens önskan.

PS: Detta var några av mina villiga volymvibrationer från 60-70-tal. Ber att få återkomma till andra årtionden vid annat ljudligt tillfälle – för visst har det hänt och händer än idag att högtalarelementen får visa ordentligt vad de går för – till min och grannarnas förtjusning!