Vad jobbar du med?

Jo jag skjuter slangbella i de fina salongerna! Med siktet är inställt på fåglar, reptiler och eventuella apor som annars gärna vill sno med sig mat till sitt näste från buffémenyn i hotellets tjusiga restauranger som ju endast är ämnad för oss människobarn.

I värmen på de här breddgraderna går det inte ha klä in hela haket med väggar, det måste få komma in lite befriande vindpustar också. Öppet hus för oss och så passar då några andra också att försöka ”komma in” för att ta med sig något från det välsorterade gottebordet.

Men med mycket tränat och vaket öga så patrullerar Mr. Bella fram och tillbaka i sin djungelliknande hatt – blotta åsynen av honom gör att fjäderfä och håriga härligheter håller sig borta eller gömmer sig där i den prunkande växtlighet som villigt vackert och talrikt växer bland tallrikarna – men det är klart att han kan inte vara på alla kvadratmetrar och bland alla grenar samt blad hela tiden på samma gång.

Helt plötsligt spänns ögonen på vår skytt och en sten slungas fort och pricksäkert mot inkräktaren – det svider till som bara den och försöket är stoppat denna gång. Kanske far den träffade som ett jehu till sina djurpolare och ömkar sig över det onda eller så skvallras det om att träffen gjorde bara gott och aptiten ökade! Vi gäster störs hursomhelst inte nämnvärt av konkurrens utan låter oss villigt njuta i överflöd till frukost, lunch, mellanmål och/eller middag. Raaap.

En av mina matkamrater, en västkustkille som inte kan säga r. Han har på annat håll fått ett litet så(r) i pannan som ser (r)ätt (r)ött ut. Jag skojar med honom och Mr. Bella lite och säger att det verkligen var en bra träff! Han skrattar hjärtligt för så oskarp skytt är han verkligen inte så han kan helt klart skilja på min vackra västkustvän och en ful östkust moneky.

Även om jag personligen fräckt apade mig lite extra ibland så behövde jag aldrig smaka på slangbellan, en del hade nog trots allt önskat det!