En av mina favoritflyttlåtar kom till mig när jag var inbiten storstadsbo… fick spendera några år i ett svettigt pojkrum i ett höghus på sjunde våningen i Norrköping.
Kanske är det vid såna höga höjder som kroppen börjar längta efter att bo lågt och då gärna på landet.
Året var 1968 och Canned Heat släppte låten ”Going Up The Country” och inom mig släpptes drömmar fram att där ute i spenaten var det säkert trevligare och starkare för själen.
Moralen flödade och flöt fram och vattnet smakade vin, enligt de konserverade varma orden.
Lätt nynnad var/är låten och drömmen hölls vid liv – även om det skulle ta en bra bit in på 70-talet, eller till och med än senare för min första lantliga flytt – men då blev det med besked i näsan – hemmet var nu en flygelbyggnad på en grisfarm – nöff!
Canned Heat hade ju gjort en hemtrevlig grislåt oxå… så lite svin-vitamin är väl inget att grymta över!?
Nu gäller det ju att gilla läget där du hamnar i livet – lär du bara känna dina grannar och bjuder på dig själv så kan det bli så lantligt idylliskt som bara den.
Det är såväl i stan som ute i liten tätort eller i glesbygd – att jobba tillsammans för att fint kunna hålla frid, fröjd och fred.
Så ser jag i pop/rock-pressen att Canned Heat kommer hit (!) eller i alla fall till storstaden (!) Malmö för att fira att det snart är 55 år sedan de spelade på den legendariska Woodstock Festivalen.
https://kulturbolaget.se/konserter/2023/canned-heat-ten-years-after/
Jo även ett annat favorit rockband från den tiden är ännu med så lång tid efter… Ten Years After.
Nu består ju dessa flitiga långlivade orkestrar endast med ett fåtal eller nån från originaluppsättningen – men det är ju gott nog!
1o år efter jag skrev det här förresten… oj va tiden går… skönt att musiken ännu sätter sina heta lantliga lyckliga spår!