1967 i musiken underbara värld och jag bodde hemma hos farsan och min bonus mamma Lily i ett höghus i Norrköping.
Farsan gav mig tillgång till sina stenkakor – han höll ”musiklektioner” åhhh bankade
bland annat swingit in att Gene Krupa var världens bästa trummis!
Stenkaka från 1948
På sensommaren -66 hade The Beatles släppt sitt album Revolver och gjorde liksom om hela själen i ständiga sug efter musik samt upplevelser som harmonierade med alla hormoner som bubblade i min tonårskropp.
Tatuering gjord i ”vuxen ålder” på min högra arm.
När jag försökte påstå för farsan att Ringo eller Charlie Watts i The Rolling Stones samt Ketih Moon i The Who var härliga trummisar också så svarade han bara – JAZZå!
I maj 1967 så överträffade i alla fall John, Paul, George & Ringo sig själva och radade upp ett helt härligt gäng av intressanta människor på Sgt. Pepperalbumet.
Det kändes faktiskt som jag själv var en av figurerna på omslaget och tittade tufft (läs blygt) fram bakom han med handen där vid Paul ⇓
När jag spelade When I´m Sixty Four för farsan så påstod han ligga inne med originalet på en av sina 78-varvare… och visst fanns vissa takter där i Mabel´s Dream som säkert även John/Paul lyssnat på hemma hos sina föräldrars skivsamling.
Även min fina fantastiska farbror Bertil som jobbade på Salénrederiet och for med stora båtar till Japan hade med sig hem en unik bärbar skivspelare jag fick som överraskande present – han hade nog insett min glädje i musiken.
Nu kunde jag ta med mig musiken ut från pojkrummet – i transistorradion spelades ju bara ett fåtal låtar med pop så det var inte att hoppas på – nu kunde jag spela upp egna valda spår och spände fast spelaren pepprad med Pepper på cykeln och trampade ut i friheten.
Svärtinge – den lilla byn bara nån mil (lätt cykelavstånd) ut på landet från stadsdelen vi bodde fick besök och försök att locka publik till mina uppspelningar. Försökte fräckt påstå att det var JAG som sjungit in alla låtar SJÄLV. Nu skulle det raggas brudar!
Getting Better all the time
Nu gick det väl sådär – svårflörtade Svärtingetjejerna gillade svensktoppsartister samt Beach Boysen vid sjön Glan bättre – fick snällt cykla hem, där fanns inget att hämta!
Det extra fina med Sgt. Pepperplattan var/är ju dessutom att texterna till alla låtar finns tryckta på baksidan – nu behövde du inte gissa längre vad de sjöng om – det blev verkligen en wow-factor för betyget i Engelska också.
Där fanns mycket kunskaper om livet att hämta!
Livet var lyckligt med With A Little Help From My Friends i kvarteret och kärleken till Lucy med sina diamanter fick det mesta av all eventuell skolpina att fritt fantasifullt skina!
Vill du presentera eller höra/läsa om nån härlig vinylplatta som DU gillar – tipsa gärna GG så spelar & speglar vi gärna den!!
Du ser ut som Groucho i Bröderna Marx!!! Och är väl ungefär lika rolig…fastnade inte direkt för Seargent Pepper, kanske inte gav den tillräckligt med tid!? Föredrar Revolver, och framförallt Abbey Road.
.Men saken är ju som en viss bakdel…