Tar mig till Bungenäs Naturreservat som för dagen låg behagligt i lä för den friska vårvinden.

Nu var frågan – skulle jag lyckas få nåt spill av kråkan eller en puss på kinden!?

Dryocopus martius som ju pippin heter på latin har en rar röd mössa som av dess hackande ser ut att sitta snett.

Har jag tur om vi kan på varandra råka... kommer den säkert trumma in att den är ingen kråka utan en hackspett!

Men då gäller att ha ögonen öppna – och titta i tallen upp minst tio meter 

– men min följeslagare för dagen blundar samt stannar längst nere vid stammen och struntar i allt vad fåglar heter!

Ett annat sätt på marken är förstås förståndigt att lyssna på Mark… som vist har ”fågelrätt”

– men helst förstås efter äkta naturliga trummande ljudet efter denna lustfyllt huvudklädda… sprätt!

Tyvärr var den både osynlig och helt tyst i dag – visste den att jag var ute efter att glo

och spett-smart – den ville för mig och andra inte avslöja sitt gediget byggda bo!?

Men stigen och naturskogen fick mig att sakta men säkert ”bara” gå  tyst åhhh njuuuuta

– ja även om tallar inte talar eller bara knakar lätt så blir det svårt att med stegen sluta! 

Så helt plötsligt befinner jag mig vid strandkanten – där det blir trassligt värre… 

.… men jag tar mig lätt över taggtråden för jag är en väldigt vasst vig herre!

Men hallå där – vad är jag egentligen för fumlig fotograf  – verkligen en med darr

– nu försvann ju Bungeörfyren bakom massor morskt styva barr !

Åt landsidan är väl dessutom kanske inte faunan så färgfoto rikt  fager

– men här finns faktiskt både gammalt & nytt tidlöst samlat på ett naturligt lager.

När jag åter vänder mig om så får jag bekanta mig med döden… i form av en x svan…

…vackrare plats att fått simma runt på i livet är svårt att finna ta mig  f ♥n !

Nu vill jag åter rikta mobilkameran mot fyren och får syn på några av svanens simmande sörjande vänner…

…då en patrullerande båt fram och mig – samt allt annat långhalsat – med sin mullrande motor skrämmer! 

Tar mig tillbaka till tystnaden in bland träden – där står en björk stolt & väldigt lång…

…ger den en komplimang och den viskar – att de små gulligt gröna bladen är vackert vårligt på gång!

 I kanten av reservatet finns hårda stenbrottsmärken kvar där bröts det rejäla block med hjälp av spett.

Tänker ödmjukt på deras hårda slit – själv går jag ju fritidsklädd i moderna kläder som effektivt tar hand om min svett.

Så ser jag några andra udda stenar som klarat sig – leka kull – de har riktigt stenkul med varandra…

…vill inte störa deras bus … fortsätter lätt på foten på den rogivande skogsstigen hemåt vandra.

Samtlig foton: Glada Gotland

Bungenäs en solig tisdag 6 april 2021