På den här ön så är vi vana med blåst… då är det rätt nära att byta sida på hela kalkstensklippan så du kommer i lä… eller får vinden rart i ryggen på utflyktspromenaden … en stund i alla fall 😉 

Som små små prickar ⇑ ute på naturgenerösa Asunden blir vandrarna… ser du dem smyga fram… och vad finns mäktigt bakom åsen!?

Jo men där är ju några av öns berömda raukar som du nu i din naturliga jakt kan hitta dem… utan jäkt.

Vi människor blir rätt små under de mäktiga uråldriga stenarna… men intrycket känns så skönt & stort samt trivsamt tidlöst!

Vi sätter oss lyckligt i lä en stund och medhavd kokt korv samt fika ger oss lika glada magar som själen.

Plötsligt på nått magiskt sätt så här sista dagen i februari… så känns det som vi hamnat i / eller på Månen…eller Mars!!

Eller har de globerna inte begåvats med nåt liknande som dessa så snygga stenstoder!?

Har du näskaffe med di – då vill jag gärne smake…

…säger sugen Rauk som stått sååååå länge och väntat på en slurk!

Tur vi landade här då så vi hjärtligt kunde bjuda till!

Vidare mot ljuset och solen som bländar i sjön.

Gäller att gå & kliva försiktigt – ja här har ju större block än vi själva drullat i… dessutom är vinterns halkiga snö-is inte helt förbi!!

På andra sidan åsen – under klippornas mäktiga kant – ligger mer av det vita och väntar. Men vi vet dagen till ära  att Vår = sant!

Kalksten som stora byggklossar som lektes med och rubbades säkert senast av inlandsisen – får nu vackert lika kvar.

Jo på många många år har just här ingenting hänt ⇑

Tur är det, att i öns balans finns båda sidor av nyttjandet av naturtillgångarna… för här ⇓ blir det en hel del ö-sten… cement!

Foto: Asunden mot Slite 2020: Victoria Krusell ♥

Övriga foton: Asunden 28/2 2021: Glada Gotland