En av mina favoritgrupper på 1960-talet var The Doors.

Får syn på en så innerlig vitsig tolkning…. om hur de skulle haft det nuförtiden:

Annars var de bra mycket utåtriktade i verkligheten och tänjde gott på gränserna inom & utanför musiken. Blev inspirerad.

Nu var jag dock bra mycket snällare och försiktigare än sångaren Jim – hos mig var det kanske inte sånt stim och sökande i tunga droger efter lyckan i livet. Mellanöl fick duga. Eller var det Mellanmjölk!?

Jag är nog mer som den unge uppspelte sorken i hatt på skivomslaget till albumet ”Strange Days”(1967)

Foto och mer albuminfo: https://www.discogs.com/The-Doors-Strange-Days/master/45326

Men visst kunde orgeltonerna, basen, trummorna och de lyriska texterna locka och chocka mig till konstiga saker… och hör i titelspåret spårar oss och vi befinner oss nu 2020 i sådana Konstiga Dagar

Strange days have found us

Strange days have tracked us down

They’re going to destroy

Our casual joys

We shall go on playing

Or find a new town

Yeah!

Strange eyes fill strange rooms
Voices will signal their tired end
The hostess is grinning
Her guests sleep from sinning
Hear me talk of sin
And you know this is it

Yeah!

Strange days have found us
And through their strange hours
We linger alone
Bodies confused
Memories misused
As we run from the day
To a strange night of stone

Nu får vi alla tillsammans rida ut den här stormen… och hoppas på att vi lär oss nåt kärleksfullt ♥ av alla Strange Days!

Vill du veta mer om The Doors så läs gärna här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/The_Doors#Historia

Och har DU nån favoritlåt med gruppen så skriv gärna till GG i rutan ⇓