Att få gå på teater/musikal har alltid varit stort och skönt nöje för min kropp & själ… eller kanske TVÄRTOM!!

Började så tidigt i mitt ungdom och jag tror tar mig tusan att ”Spelman på Taket” var  jag… själv!

En viktig kittlig period i mitt liv bodde jag i Norrköping som i teaterns/komedin liv var en balansgång mellan Tjadden på den lilla revyteatern och så Östgötateatern nere mot stora Kultur Centrum närmare Centralstationen.

Hur   f l a d d r i g   jag än var i tidigt tonår så fick jag aldrig nån roll hos Herr Hällström …

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tjadden_

…men i de ”fina salongerna” fick jag danstant  statistroll som utklädd pojke till flicka på självaste ”Stadsteatern” i en annan yster pjäs med stora Sture Ericson  samt än mer fantastiska Margareta Wivers i ett oförglömligt inslag i Muntra fruarna i Windsor (1967)

Foto: https://sv.wikipedia.org/wiki/Muntra_fruarna_i_Windsor

Här skulle då lilla jag fladdra förbi i nån ”viktig” ”biroll” på golvet från vänster till höger och synas några muntra sekunder för att få helhet åt spelet. Som jag svettades i långa kjolen – och trots tonårstuffheten var jag blyg. Eller kanske tvärtom här också!?

Som alla vet så är det ju många spelkvällar i populär uppsatt pjäs  och det gällde att vara alert vid varje speltillfälle – tidpunkten för ung gosse var läggdags för länge sedan.

Men många vuxna verkar roa sig just då när de ”små” ska sova… och har jag ställt upp så måste man ju lova… att komma så de stora icke behöver …skämmas.

Många föreställningar blev det i denna av publiken omtyckta föreställning och en av dem så var jag bokstavligt i koma eller i en het febrig förkylning from hell – men med ville jag vara till varje pris.

Kommer ihåg att jag snubblade på nåt jag inte såg i mitt omtöcknade men plockades starkt upp av skådisen som var min ”danspartner” som fint frågade om det gått bra

Jag sa JO… men tyckte väl innerst inne att nu var min karriär i branschen på ett sluttande plan, den som var så snubblande nära succé 😉

Pigga gärna upp dig själv och följ snällt William Shakespeare fria manus här :

Undrar så smått så här i efterhand på vilken sida jag dansade in i handlingen – men MED var jag i alla fall. Glömmer aldrig den gröna granna klänningen! More Merry åt folket!

Så sitter jag då där så här i ”modern tid” nu i den lilla intima teatersalongen på Gotländska Länsteater på Bredgatan i Visby och får var med om nåt litet stort… ett embryo till en kommande klassiker… kanske!?

Foto: http://ltpg.se/

Wow – vilken ”repetition” vilket språk, sång och soul (inlevelse) till nåt som kan bli nåt riktigt se och hörvärt på framtida föreställningar & scener. Vi behöver ha små magiska stunder när så mycket tycks liksom gå… under!

Från klarhet till Clara – ej från denna uppsättning – men till undsättning så spelar jag gärna den här låten om och om igen för att liksom få fortsätta flyta i verkligheten och i teaterns sanna fantastiskt fina fantasi!

Da Capo!

Mer magisk teater i kommande inslag –  det här var bara akt 1 🎭