Blåelden verkar vara riktigt riklig i år – vilken lycka, det är min favoritblomma på ön, har liksom alltid varit även om det naturligtvis finns minst sex … sju sorter vilda blommor till att njuta av.

Men där står den stolt och snokar – ibland bland dom som även färggrant vill… sticka upp i all sin prakt!

Foto: Glada Gotland

Läs gärna blommigt i botanikboken och du & jag får det stolta snoksvaret:

Blåeld (Echium vulgare) är växtart i familjen strävbladiga växter (Boraginaceae).

Den är den enda i Sverige vilt förekommande arten ur släktet snokörter även om blå snokört (Echium plataginuem) sällsynt kan uppträda tillfälligt kring trädgårdar där den odlas som prydnadsväxt.

Det slår mig att den liksom även slår sig ner där ingen annan vill eller kanske kan växa – Blåelden är snygg  & snäll även bland stygga vassa stenar.

Foto: Glada Gotland

Men kommer den på beställning – som ett brev på posten – nja, du får ibland vara väldigt tålmodig på leveransen. Ingen jämrans jämförelse med vår fint flitiga brevbärare.

Foto: Glada Gotland

Här på ön gillas den av humlor & bin… och vi människor förstås, åhh Gumsen gillar att även han snoka och glo men vill ha annat att tugga på – men en liten sniff kan han väl sommarlustigt få.

Echium vulgare heter den på latin men kär blomma har många namn och på öns olika dialekter – det finns öfanligt många – så kan det kallas nåt av de här:

• Maistangg
• Akatåpsar 
• Säugtåps
• Säugblomå
• Blåtåpsar 
• Blåtåppar 

Tack till Gutamålsgillet←klicka som har koll på mycket av öns blommande språk 😉

Hur hanterar jag  nu den här Blåeldskärleken utan att göra nån annan lite blomma putt – ber W P-B komponera nåt fint som gäller hela härligheten.

Bääääää & Hurra för den Färglada Klorofyllan!