John Fogerty …

…firar 50-års jubileum med en världsturné  som börjar i USA under april. Kommer till Dalhalla i juli!

Turnén fokuserar på musiken från det året när Fogerty skrev och spelade in tre separata album med Creedence Clearwater Revival 

• Bayou Country
• Green River 
• Willy and The Poor Boys

Musiken gör så lätt att minnas tillbaka och just dessa tre album fick mig att besöka skivaffären – Juniwiks–  ofta 1969 – CCR var bandet med så sköna jordnära låtar så riktigt stor äkta kärlek uppstod.

Foto: Glada Gotland. Miljövänlig skivpåse i papper att fint frakta hem sina vinylskivor i.

Nu hade det faktiskt börjat året innan med den blå plattan och den här låten ⇓ där jag upptäckte finesserna med stereo – jag var och är annars en MONO sork!

Men om du spelar låten nu i Stereo så hör du Johns röst hoppa från vänster till höger  – och det var ju riktigt häftigt när den högra ”nya” ljudkällan bara var en billig hemmagjord variant i en gammal papperskorg.

Tack ”El-Ärtan” Eilert i din himmel – du öppnande så mycket dörrar för oss nyfikna popnördar där i det höga spännande ”punkthuset” där du bodde mitt i Visborgsstaden..

Jag bodde på Singnalgatan 4 G – sista huset innan landsbygden tar vid (om vi hoppar över Vibble förstås) så visst tog Bayou Country mig ut ännu längre och eftersom det mesta livet trots allt kretsade i ”storstaden” Visby så gav denna drömmar om att livet på landet var... skönare!

Fortfarande så svårt att bara välja ut endast en (1) enskild låt från plattorna – en LP spelades ju på den tiden så att säga från A-Ö.

Från Green River så får det bli den här ⇓… sökandet efter det optimala lyckliga livet fortsätter 😉

För en vanlig arbetargrabb så var den här låten ⇓ ”Fortunate Son” en ”kampsång” och du blev helt plötsligt poppigt medveten om diverse orättvisor.

Poorboys…. JO… men musiken gjorde mig så generöst rart rik.

Dessutom sugen på att sjunga och spela själv – nu låg morsans tvättbräde risigt – eller rockigt till!

Många minnen kommer när jag åter plockar fram de fina -69-plattorna och fortfarande känner jag mig stolt och glad när nån på skoj kallar mig:

Clarence Clearwater Revival!

Då spinner jag skönt loss igen!