Att bo på denna härliga ö innebär ju en väldigt massor med vatten kring dig och även i träsk, kalkbrott samt andra vattendrag. Någonstans där i det grunda eller djupa står en fisk eller ett helt stim och lurar eller lurar dig. Nu skulle vi med en rutinerad fiskeexpert, jag och mina söner, äntligen lura upp några av dem på land, direkt från djupt hål blott ett spökast från land.

• Vi tafsade på och slängde ut. Vi tafsade av och bytte drag.
• Vi trasslade till, vi trasslade ut.
• Vi tisslade och tasslade om hur stora fiskar vi får och då kommer inte armarna räcka till.

Men fiskarna tycktes inte vilja tända på våra drag och engångsgrillen ville inte tända på tändaren.

• Coola fiskar.
• Kall korv.
• Ljummen ketchup.
• Söt senap.
• Hett härligt termoskaffe.
• Smarrigt tunnbröd.
• Kanelgifflar.
• Cool cola.
• Kallt dricksvatten.

Fasen, inte gick det nån nöd på oss.

  Fiskarna hade inget att frukta, men de fick  faktiskt smaka lite av gifflarna i modigt metigt försök att få napp med klassisk maskfri metod. Men visst finns fisken där utan att hugga på våra kalasiga krokar. Gör inget. Naturen var så där som den bör vara, vacker men inte så villig att dela med sig mer än av det den skall, njutningen – kryddat i med lite saltstänk.

 På vår väg till och från vår fina fiskeplats såg vi två olika skyltar som lockade med ”FISK” som fanns att köpa från inbitna rutinerade yrkesfiskares bodar och fångstlådor. En del var rökta, några inlagda, en del råa men inget rimmade med våra löften att nu blir det egen fångad fisk till middag. Fult att fiskfuska.

 Vi stannande i stället till i liten, fortfarande öppet varje dag året om (!) lanthandelsbod och fångade som tröst några läckert långa remmar i regnbågens alla färger. Ja riktigt långa var de så armarna och munnen räckte nästan inte till! Dessutom till rart REA pris. Olika smaker. Sommarens sista. Jag tog en saltsur. Jag tyckte den smakade segt…förlåt smakligt smarrig… strömming.